Käre Carl XVI Gustav,
Jag skriver till Er från klassrumsgolvet. Mina sjuor har precis gått hem, mörkret faller utanför och jag har just tejpat fast en sida i högläsningsboken vi jobbar med just nu. Den håller på att falla sönder i mina händer, så läst och nött är den. Jag funderar lite över Er, Kungen. Jag har läst att det vankas brakfest nästa år. 50 år på tronen är inte dåligt. Klart att det ska firas.
I den föreslagna höstbudgeten vill man att summan till den kungliga hov- och slottsstaten ska bli nästan 168 miljoner kronor. Ungefär hälften ska gå till att underhålla Era elva kungliga slott men resten tycks bland annat vara ett rejält tillskott till Er partybudget.
Ungas lästapp
Jag sitter här i skolan och funderar. Den senaste tiden har det från alla håll kommit rapporter om våra ungas lästapp. Pinfärsk statistik från högskolan i Dalarna visar att 87 procent av våra nior läser mindre än en sida skönlitteratur en vanlig skoldag. 50 procent läser inte heller en enda sida facklitteratur under skoldagen. Förfärligt, inte sant? Man kan ju tänka att det finns jättemånga orsaker till detta. Oengagerade lärare, skärmar, lata ungdomar, den moderna tiden, vad vet jag? Men såklart kan det också bero på sådana där saker som att endast 39 procent av våra svenska grundskolor har tillgång till bemannade skolbibliotek. Alldeles nyligen kom skräckrapporten Biblioteksdöden, utgiven av Lärarstiftelsen, och den visar med all önskvärd tydlighet hur illa ställt det är i Sveriges skolor. Nästan en tredjedel av våra kommuner saknar helt skolbibliotek och ännu värre är det i landets fristående gymnasier.
I samma budgetförslag som basunerade ut din festkassa, Ers Majestät, fick jag veta att det statliga bidraget till skolbibliotek ska tas bort och att man halverar anslagen till våra folkbibliotek. Det är bistra tider får jag höra. Vi måste göra prioriteringar, dra åt svångremmen ordentligt. Det blir på bekostnad av våra barns läsning och i längden deras utbildning. Men sådan är kristiden - vi måste alla göra uppoffringar.
Ni och Drottningen ska tydligen slå klackarna i taket i alla Sveriges 21 län och det är klart att då drar kostnaderna iväg
Jag kan lik förbannat inte låta bli att tänka på Er, Herr Konung. I dessa karga tider av inflation, krig och elkris behöver vi alla dra vårt strå till stacken. Gudarna ska veta att jag är besviken. Jag hade så innerligt hoppats på ekonomiska resurser för att satsa på bemannade skolbibliotek, sådana där magiska rum med böcker och utbildad personal som kunde stimulera våra unga till läsning med allt vad det innebär. I stället har pengarna fördelats annorlunda och jag får läsa att Ni ska ha fest. Kungen och Drottningen ska tydligen slå klackarna i taket i alla Sveriges 21 län och det är klart att då drar kostnaderna iväg.
Jag slås av en alldeles vild tanke, såhär från skolans golv. Tänk om Ni, Konungen, kunde slå ett slag för läsningen! Tänk om Ni kunde tänka er att dra ner på Ert välförtjänta firande. Ni kan nöja er med att kalasa på räkor och en flaska gott bubbel på ett av Era slott. Och vi kunde ta alla miljoner som Ni skulle spara och istället satsa på våra ungas läsning. Många skolbibliotek i Sverige är en sorglig syn ska du veta. Det är några bokhyllor med slitna utgåvor i ett rum, inga inspirerande bibliotekarier eller lockande boktips så långt ögat kan nå. Tänk om Ni kunde hjälpa oss lärare och bibliotekarier att ta krafttag. Ni skulle få göra avkall på lite halabalo såklart men i längden kommer det att vara värt det. Många med mig skulle se Er som en hjälte, en sann nationalfader. Kan Ers majestät åtminstone fundera över förslaget?
Kroka arm
Räntorna går upp, det kostar en halv förmögenhet att handla mat och bensinpriserna ska vi inte ens tala om. I sådana här tider behöver vi kroka arm och hjälpas åt. Jag tänker att vi nog tillsammans kan kan avvara ganska mycket men en sak som är urbota dum att spara in på är våra ungas utbildning. Hela framtiden hänger liksom på den! Så vad säger Ni? Kan vi tänka oss ett mer spartanskt firande och i stället satsa på våra ungdomars läsning? Det skulle värma hjärtat på en trött liten lärarinna som skriver från ett klassrumsgolv någonstans inte alltför långtifrån Ert kungliga slott.
Maria Wiman, lärare