Psykiatrin ägnar sig åt hjärnans sjukdomar såsom schizofreni, alkoholberoende, bipolär sjukdom och svår ätstörning; allvarliga sjukdomar med följder för hela kroppen. Vi behöver dagligen samverka över specialitetsgränserna, för patienter är inte indelade i psyke och kropp.
Historiskt har ett dualistiskt tänkande skapat en ologisk uppdelning mellan psykiska och kroppsliga sjukdomar. Men alla specialiteter har sin historia. Kirurgi utövades i begynnelsen inte av läkare utan av fältskärer, men är nu en självklar medicinsk specialitet.
Mentalsjukhusen skapades när det inte fanns någon verksam behandling och avvecklades i takt med medicinska framgångar som antidepressiva och antipsykotiska läkemedel vilka minskade behovet av institutioner där patienter kunde vårdas i åratal.
Utökade samarbeten
Är det detta rödgrön ledning vill tillbaka till? Vi är tvärtom övertygade om att fortsatta landvinningar uppnås genom utökade samarbeten mellan discipliner i sjukvård och forskning.
Psykiatrin är underfinansierad, men en omorganisation innebär inte ökade budgetramar. Att år 2024 föreslå en separation från resten av sjukvården är pinsamt okunnigt. Den naturliga kontakten med vårdgrannar förloras, psykisk sjukdom jämställs inte längre med andra sjukdomar och förutsättningarna för tvärdisciplinär forskning försämras.
Det rödgröna styret hävdar att fem olika sjukhus i regionen försvårar tillgänglighet och leder till ojämlik vård. I så fall, varför sortera ut just psykiatrin? Har inte ortopedins patienter också rätt till hög tillgänglighet och jämlik vård? Borde inte cancersjukvården samlas i en egen förvaltning, den med? Det framhålls att en psykiatriförvaltning skulle understödja en ”sammanhållen vårdkedja” mellan barn- och vuxenvården. Varför skulle detta vara särskilt gynnsamt för barnpsykiatriska patienter, men inte för barn med diabetes? Logiken är minst sagt haltande.
Vi vill inte tänka på de kostnader som detta bakåtsträvande projekt skulle medföra i form av fler nämndpolitiker och administration
Vad vi däremot vet är att det behövs en god samverkan mellan de olika delar av vården som en patient kan behöva samtidigt. Ingen behöver barn- och vuxenpsykiatri samtidigt och ingen behöver psykiatri i Skövde och Kungälv samtidigt. Däremot behöver en patient i Trollhättan tillgång till hjärtsjukvård och psykiatri samtidigt.
Regionstyret eftersträvar ”flexibilitet” och att ”kompetens kan delas och användas efter behov” för en geografiskt jämlik vård. Vi befarar att den ”jämlika vården” ska ske genom att vi beordras arbeta onsdag i Skövde, torsdag i Göteborg och fredag i Bäckefors. Då kommer det till slut inte finnas någon personal kvar att flytta runt.
Att tro att en psykiatriförvaltning skulle främja geografiskt jämlik vård i en av Sveriges till ytan största regioner med två tredjedelar av befolkningen centrerade till Storgöteborg, och undvika centralisering, är naivt. Vad avses med jämlik vård? Lika nära? Lika utbud? Eller lika dålig vård?
Tondövt beslut
Det påstås att psykiatri samlad utanför den övriga sjukvården varit en framgång i Skåne och Stockholm. Men regionerna är inte jämförbara utifrån aspekter som storlek, gap glesbygd-storstad eller andel privat vård. Dessutom dras psykiatrin i Skåne med geografisk ojämlikhet och psykiatrin i Stockholm är faktiskt inte en egen förvaltning.
Vi vill inte tänka på de kostnader som detta bakåtsträvande projekt skulle medföra i form av fler nämndpolitiker och administration. Och valet av tidpunkt är förbluffande. Mitt i en stor omställning av sjukvården, under införandet av IT-systemet Millenium och i en ekonomiskt svår tid. Utan att förankra med professionen och utan att förslaget offentliggjorts före beslut. Tondövt.
Det finns för- och nackdelar med alla organisationer. Men att kapa livräddande vårdkedjor mellan psykiatri och övrig sjukvård äventyrar våra patienters liv och hälsa, stigmatiserar dem och slungar psykiatrin decennier bakåt i tiden–en resa som patienterna och vårdpersonalen får betala priset för.
Hanna Kataoka, överläkare psykiatri Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU)
Lydia Melchior, specialistläkare psykiatri SU
Peter Andiné, professor och överläkare rättspsykiatri GU/SU
Viktoria Börjesson, överläkare psykiatri NU
Ove Johansson, överläkare psykiatri SiV
Ylva Kastrup, överläkare neurologi SU
Jonas Klang, överläkare psykiatri SKAS
Jenny Larsson Fridén, överläkare BUP NU
Karin Nagy, specialistläkare BUP SU
Bo Söderpalm, professor och överläkare psykiatri GU/SU
Henrik Zetterberg, professor och överläkare klinisk kemi GU/SU
