Replik
8/12 Vi offrar miljön för klimatet när vi bygger havsbaserad vindkraft
Den 8/12 uttrycker Peter Ronelöv Olsson från Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO) sin oro för den havsbaserade vindkraftens påverkan på miljö och fiske. I dag pågår en omfattande bottentrålning i Skagerrak. Amerikansk forskning visar att bottentrålning leder till stora koldioxidutsläpp när trålarna släpas över havsbotten. Forskning från Danmark visar att fiskemetoden har stor påverkan på havets biologiska mångfald.
Alla goda krafter behövs när Sverige ska elektrifiera industrin och transporterna som svar på klimatutmaningen. Det kräver en stor utbyggnad av svensk elproduktion, som till exempel havsbaserad vindkraft, på kort tid. Alternativen, att inte göra tillräckligt eller inte göra något alls, har en mycket hög kostnad. Det är svenska jobb, Sveriges välstånd och klimatomställningen som står på spel. Bara i Västsverige kan 25 000 jobb vara i fara redan till 2030.
Rena felaktigheter
Då är det problematiskt att debatten alltför ofta innehåller förenklade resonemang och ibland rena felaktigheter. Låt mig bemöta några av de påståenden som ingår i Ronelöv Olssons argumentation:
– Försiktighetsprincipen tillämpas redan av prövningsmyndigheterna, eftersom den regleras i en central del i miljöbalken, även vid prövning av tillståndsansökningar för vindkraft. Myndigheternas arbete på området utgår från vetenskapen och väl underbyggda fakta. Har ett projekt för stor påverkan på djur, natur och människa så får det inte miljötillstånd. Det gäller även kättingarnas påverkan på bottenmiljön.
– En av fördelarna för havsbotten med havsbaserad vindkraft är att vissa arter kan återhämta sig eftersom vindkraftverkens fundament kan fungera som artificiella revmiljöer.
– Vindkraften ger upphov till en bråkdel av de mikroplaster som sprids i naturen. Naturvårdsverkets kartläggning av de största mikroplastkällorna visar att däckslitage, konstgräsplaner, textiltvätt, båtbottenfärg och nedskräpning är de största källorna till mikroplaster i miljön. Enligt Naturvårdsverket kan det läcka små mängder bisfenol A från vindkraftens rotorblad men det bryts snabbt ner och oskadliggörs. Eventuellt läckage leder därför inte till exponering för människor. När rotorbladen tjänat ut finns regelverk för hantering av avfallet för att förebygga läckage.
Naturvårdsverkets kartläggning av de största mikroplastkällorna visar att däckslitage, konstgräsplaner, textiltvätt, båtbottenfärg och nedskräpning är de största källorna till mikroplaster i miljön
Jag hoppas nu ha kunnat stilla Peter Ronelöv Olssons oro i de frågor han lyfter. Och jag vill passa på att ställa motfrågan: hur applicerar myndigheterna miljöbalkens försiktighetsprincip på industrifiskets och bottentrålningens miljöeffekter?
I stället för att ägna oss åt pajkastning och att debattera osakligheter: låt oss lägga kraften på att gemensamt diskutera hur vi kan hitta samexistenslösningar och samverka för Sveriges bästa.
Lina Kinning, ansvarig för havsbaserad vindkraft, Svensk Vindenergi
