Elfsborgs målvakt gav bort segern i toppmötet – men räddade poängen

En svit sprack, en annan höll.
Tacka Elfsborgs målvakt Hákon Valdimarsson för det.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Nio poäng på nio matcher?

Den gamla intervjun känner nog de flesta till, när dåvarande Elfsborgtstränaren Magnus Haglund såg ut som ett frågetecken på Nora Henrikssons (då Strandberg) frågor inför den allsvenska hemmapremiären 2008.

15 år senare är siffran nio ett magiskt nummer i Borås. Seger mot Djurgården skulle blivit serieledande IF Elfsborgs nionde raka seger i årets allsvenska. En sådan svit har klubben aldrig levererat.

Seger skulle även inneburit att Djurgården – förmodligen Elfsborgs farligaste utmanare om en Europaplats framåt hösten – hade varit just nio poäng bakom Elfsborg i tabellen.

Så blev det inte – och en anledning till det var Hákon Valdimarsson. Vid ledning 1–0 for målvakten iväg på en huvudlös utrusning mot Joel Asoro. Asoro petade vidare till en annan inhoppare, Victor Edvardsen, och inte ens den pollenplågade anfallaren kunde missa det öppna 1–1-läget.

ANNONS

En stund senare hann Valdimarsson först på bollen, men rammade Djurgårdens Haris Radetinac i ett ingripande som kunde resulterat i en straffspark, ja i värsta fall skadat Radetinac allvarligt.

Om Elfsborg menar allvar med en guldsatsning bör de coacha sin isländske målvakt att inte rusa ut med så små marginaler. Det fanns liknande situationer i första halvlek, och det går att ta andra beslut. Samtidigt som samme Hákon Valdimarsson också gjorde flera avancerade räddningar, ska sägas. Vilket paradoxalt nog innebar att målvakt Valdimarsson även räddade poängen till Elfsborg.

En svit sprack, en annan höll: Elfsborgs tionde raka allsvensk match utan förlust. Inga nio raka segrar, men en vrålstark vårsäsong oavsett det. Elfsborg behåller serieledningen före Malmö FF och BK Häcken – MFF har chansen att gå om under måndagskvällen om man besegrar Degerfors.

Intressant topptrio

Den topptrion är för övrigt intressant: Henrik Rydströms Malmö FF med sin extrema passnings-fotboll. Jimmy Thelins Elfsborg som är seriens bästa omställningslag. Och Per-Mathias Högmos BK Häcken som hanterar båda delar ungefär lika bra.

I Borås har debatten handlat om just detta senaste dagarna. Ha boll, eller inte ha boll, det har varit frågan.

Mitt svar?

Att högt bollinnehav inte är någon garanti för framgång. Lågt bollinnehav kan vara precis lika effektivt för att vinna den enskilda fotbollsmatchen. Det enda som betyder något i den debatten är vad ett lag gör med bollen när de har den. Allt annat är olika former av bortförklaringar, eller försök att dribbla bort supportrar som har mindre koll.

ANNONS

Elfsborg är ett bra bevis på det. De har gått upp i allsvensk serieledning med ett totalt bollinnehav under 50 procent, visade kollega Adam Fröbergs sammanställning i GP under söndagen: 47 procent boll på tio matcher har gett hela 25 poäng.

Men efter åtta raka segrar blev Djurgården hemma på Borås Arena inför drygt 12 000 åskådare en jobbigare historia – särskilt i första halvlek. Där stod Elfsborg för en fotboll inget lag vill spela: korta anfall utan att komma till avslut.

Karaktärsdanande, men…

Då är lågt bollinnehav en plåga. Aldrig är det så jobbigt att spela fotboll som då. Jaga boll, tappa boll, försvara. Jaga boll, tappa boll, försvara. Repetera, repetera. Karaktärsdanande, visst, men i den enskilda matchen en resa som brukar sluta med noll eller i bästa fall en poäng.

Gästerna Djurgården var bättre, fick till längre anfall, var oftare inne i offensivt straffområde och kom till fler avslut. Det typen av matchbilder brukar ge ett ledningsmål förr eller senare. Medan Djurgården anföll med många spelare, anföll Elfsborg med få. Så såg den mållösa första halvleken ut.

Under halvtidspausen fanns möjlighet att omgruppera, förändra och förbättra. Elfsborg hade inför dagens match gjort 19 av 25 mål i andra halvlek. När Johan Larsson skickade in 1–0 en knapp minut efter pausvilan var det alltså ingen slump eller tillfällighet, utan en trend.

ANNONS

Högerback Larssons överbelastande solorajd i all ära – hur talangfulle Ahmed Qasem i ett och samma moment fångade upp en passning, höll undan sin motståndare och släppte vidare i steget på Larsson, var den här matchens lilla guldprestation. ”Kombinative Qasem” – med 9+9 på ryggen – var magisk han också. Senast överglänste han MFF:s Hugo Larsson, 18. Den här gången Djurgårdens supertalang Lucas Bergvall, 17.

Men det är förstås vanskligt att ”vänta” en halvlek innan kopplingen släpps upp, gaspedalen trycks ner och det lättas på bromsen. Det innebär mindre tid till att skapa chanser och göra mål. Hade Elfsborg spelat som de gjorde i andra halvlek i en större del av matchen skulle de förmodligen vunnit den. Det är inte en fråga om bollinnehavsprocent, utan vad de gjorde med bollen. I andra halvlek spelade Elfsborg framåt, på spelare som rörde sig mot mål och som kom till avslut. Då fick Djurgården problem.

Allt sammantaget går inte säga annat än att 1–1 på Borås Arena var ett rimligt och rättvisande resultat sett till hur den här matchen såg ut över 90 minuter.

Särskilt med en Hákon Valdimarsson i målet som både gav och tog.

Läs mer

Ämnen i den här artikeln

ANNONS