Jag har aldrig vunnit någonting av värde. Förlusten i Vi i Femmans länsfinal svider än, segern i Tollarpscupen 2009 gav inga proffserbjudanden.
Därför passade jag, efter att Sävehof befäst sin position som Sveriges mesta mästare genom alla tider på damsidan, på att hänga på ett gäng som vet hur man firar ett guld.
Efter att den obligatoriska ljumna och alkoholhaltiga drycken bälgats från pokalen och omklädningsrummet städats är laget vänligt nog att släppa på mig på spelarbussen mot Partille.
Den är en så kallad dubbeldäckare. På den översta av de två våningarna sitter spelarna, här skrålas det och smids planer för var kvällen ska ta vägen.
– Vi ska fira här på bussen sedan ska vi gå till Park Lane, berättar Olivia Mellegård att budet är när bussen lämnar Eslöv klockan 21.26.
Hon menar att det är Thea Blomst, delad kapten tillsammans med Johanna Bundsen, som drar i trådarna och styr.
På våningen under sitter de vuxna, det vill säga ledarna, och njuter. Men inte alla.
– Jag drog vaden under firandet, säger assisterande tränare Andreas Wallin med en plågad min.
Han tänker inte låta det stoppa honom från att fira. Han har ett par timmar på sig – för laget var aldrig särskilt suget på att fira i Eslöv, utsedd till Sveriges tråkigaste stad i ett tv-program på 70-talet.
– Det är absolut därför vi lämnar. Det går fan inte att ha en fest i Eslöv!, säger han.
Tog över Max i Landskrona
Bussen hinner inte ens lämna Skåne innan det är dags för ett stopp, 21.50 rullar man in på Max i Landskrona. På vägen in menar Irma Wester Kocanovic att hon ser en råtta på uteserveringen.
– Den var så här stor, säger hon och måttar med händerna upp vad som hade kunnat vara en mindre hund.
Väl inne görs beställningar, spelarna är eniga om att det viktigaste med en guldmåltid är att den är stor.
– Och att pappa betalar, flikar Laura Jensen in.
Medan spelarna väntar otåligt på sina middagar berättar Susann Preuss, lagets mentala coach, hur man förbereder sig mentalt för ett guldfirande.
– Det viktigaste är att vara här och nu, att ta in vad som sker och att ta det för vad det är. Och att dricka vatten, säger hon.
I bakgrunden drar spelarna igång ramsor om att man nyss blivit svenska mästare. Den stressade personalen ser inte särskilt imponerad ut.
Stjärnan bjöd på framträdande
Mätta spelare tillåter sig själva pusta ut en aning efter skrovmålen. Under tiden planerar de i andra hand hur de ska se herrarnas femte och avgörande final mot IFK Kristianstad – och i första hand hur de ska ta sig an kvällen.
Blomst var ju den man skulle vända sig till.
– Nu tror jag att vi åker till arenan, hänger lite där, har det lite gött. Sedan får vi se! Kanske stan eller hänger vi hemma hos någon, säger hon.
Hur planerar man en riktigt bra guldfest?
– Det gäller bara att alla är tillsammans. När alla är tillsammans, då blir det en riktigt bra guldfest, säger hon innan hon hastar vidare för att förankra sitt upplägg.
Mitt i ovissheten gastar en tidigare ganska tillbakadragen Bundsen:
– Spela lite schlager!
Som ett brev på posten går Carolas ”Främling” igång och festen är räddad. Som för att cementera detta önskar Mellegård Jakob Hellmans version av ”Fritiof och Carmencita”.
Plötsligt är hela truppen samlad på nedervåningen, där Mellegård bjuder på föreställning. På vägen upp igen kommer Line Bergfeldt fram och förkunnar att hennes efter slutsignalen sönderskrikna röst ännu inte repat sig.
Sena bakslaget
Spelarna fixar sig på bussen, de hjälper varandra att uppnå vinnarlooken. Mitt i detta drabbas gruppen av ett blytungt bakslag.
De nås av beskedet att man inte kommer in på Park Lane klädd i mjukis.
Jensen, sittandes med SM-bucklan i famnen, lovar dyrt och heligt att ingen i Sävehof packat med sig finkläder eftersom laget inte ville ta ut segern i förskott.
Det skulle man kanske ha gjort – för detta innebär att de måste hemom innan festen kan rulla ut på Avenyn.
En hetsig jakt på utstyrsel som nattklubbsvakterna ska godkänna inleds, dessutom börjar klockan bli mycket.
Lösningen blir att släppa av spelare längs vägen. Innan de kliver av på olika ställen kommer de överens om att det är böter på att komma sent till Park Lane.
Jag kliver av vid Olskroken tillsammans med ett gäng spelare klockan 00.57. De beställer en taxi innan de ens nått lägenheten.
Kvar lämnas jag med tanken ”fan, vad det är kul att vinna”. Utan att ha vunnit någonting.
LÄS MER:Sävehofs damer är svenska mästare 2022/2023
LÄS MER:Line Bergfeldt blev hjälte – med sitt första byte i finalserien
