Regerande mästare, cupsegrare och nu även svenska mästare. Glädjen var stor hos Sävehof efter att de besegrat Höör och tagit hem SM-finalen.
– För jävla gött. Det känns jätte, jättekul. De är alla känslor på en och samma gång, förutom ledsen då, säger en känslosam Nina Koppang.
Hur mycket betyder det är SM-guldet för dig?
– Det betyder otroligt mycket. Vi har haft pressen på oss sedan innan säsongen. Jag tycker att vi har presterat både bra och dåligt under säsongen, men nu står vi här med ett SM-guld. Det är marginalerna som gör det i slutändan och de är på vår sida i dag.
Som om inte SM-guldet vore nog blev upplösningen av matchen som en film.
Med en minut kvar åkte Johanna Bundsen på en utvisning efter ett felaktigt byte och in, vid ställningen 24–25, kom unge Line Bergfeldt, som dittills inte spelat en sekund i finalserien, och gjorde den avgörande räddningen.
– Vad fan hände? Jag drog på mig två utvisningar som var helt onödiga. Bundsen kommer in innan utvisningen är klar. Line kommer in och räddar friläge och gör så att vi vinner. Det kunde inte ha blivit en bättre final för vår del, säger Frida Rosell.
Hon får medhåll från sin tränare Jesper Östlund.
– Slutet av den här matchen är som tagen ur en actionfilm. Att Line räddar ett friläge med 30 sekunder kvar och att det är det som räddar hela finalen, hade jag fått tänka ut 100 olika scenarier som vi hade kunnat vinna SM-guld på så tror jag det här hade varit ett av de sista, säger en överlycklig guldtränare.
Vägen till guldet blev dock krokigare än vad man tänkt sig. Seriesuveränerna Sävehof föll oväntat i final ett borta i Skåne. Sedan tog man två övertygande segrar i Partille och på söndagen hade man chansen att spela hem ännu en titel.
För att lyckas med detta krävdes en bortaseger, annars skulle det bli en femte och avgörande final på tisdag för att sära på lagen. Må så vara att Höör försvarade sin hemmaplan senast – ett Sävehof med guldvittring vill man inte ha att göra med som motståndare.
Höör hade starkt stöd i Eslöv
Även om matchen spelades i Eslöv hade Höör samlat ihop ett starkt följe, en nästan helt rödklädd hall stod bakom sitt lag. Vissa dessutom med trummor och bjällror.
Men det hjälpte föga, under de nio första minuter behövde Johanna Bundsen knappt göra en räddning. Ändå hittade Höör inte nätet medan Sävehof lyckades med bedriften fyra gånger.
Ida Sembe gjorde finalens två första mål – där och då fanns det ingenting som pekade på någonting annat än Sävehofseger.
Men Höör hittade in i målprotokollet och matchen. Avståndet blev inte nödvändigtvis särskilt mycket mindre för det, 20 minuter in stod det 11–8 till bortalaget.
I detta läge mattades Sävehofs ursinniga inledning av, Höör gavs flera chanser att krypa ikapp. Laget slarvade bort ett par av möjligheterna – snart var det bara ett mål som skiljde lagen åt ändå.
Laget såg inte ut att få matchbilden dit man ville, därför tog man timeout med knappa tre minuter kvar på den första halvleken. Då var avståndet nere på ett mål, 12–11.
Efter timeouten hann också Höör kvittera för första gången i matchen, men guldet var fortfarande Sävehofs att förlora när pausen var här.
Dramatisk avslutning
Den andra halvleken inleddes precis så jämn som den första slutade. Den mentala matchen svängde något i Höörs favör – och snart hade laget tagit över både matchen och ledningen.
Med detta nya utgångsläge vaknade hallen på nytt och volymen vreds upp ett par snäpp. Nu var det Sävehof som behövde hitta på någonting.
Med kvarten kvar låg man nämligen under med en boll (20–19), matchen hade blivit allt mer fysisk och småful. Förutsättningar som passar Höör som handen i handsken.
När det stod och vägde som mest plockade Sävehof fram gamla takter. Man spelade kanske inte den vackraste handbollen – däremot var den effektiv.
Som bäst demonstrerat med ett monsterskott från tio meter av Nina Koppang med lika på tavlan och anfallet på väg att rinna ut i sanden. Sedan ramstarkt försvarsspel som gjorde att Johanna Forsberg och Bundsen kunde kasta in varsin boll från hela planen. 23–20.
Påhejat av en stor gulklädd bortaklack fick laget slita, men att förlora var aldrig ett alternativ.
När tutan ljöd stod det därför 26–25 på resultattavlan – och en segerrusig bänk stormade in på planen.
– Helt fantastiskt, jag är överlycklig just nu, säger Jesper Östlund.
Därmed är Sävehof svenska mästare säsongen 2022/23. Guldet är det 16:e man vinner på damsidan – och cementerar lagets majestät i detta avseende.
– Vi har ett jävligt grymt lag och vi står tillsammans både i med- och motgång. Vi tränar varje dag för det här och har slitet så jävla hårt för det så nu var vi värda guldmedaljen, säger Laura Jensen som dundrade in segermålet rakt upp i krysset.
Hur ska ni fira det här?
– Jag vet inte riktigt hur planen ser ut. Jag vet bara att vi ska dricka och festa och hoppa och dansa hela natten. Det är helt fantastiskt.
För Frida Rosell var matchen i Eslöv den sista i Sävehof-tröjan innan utlandsäventyr väntar.
– Jag kom på nu precis att det här var min sista match, jag har bara varit så fokuserad på hur vi ska vinna. Så känslan kommer väl komma i efterhand, just nu är jag bara glad, säger hon.
LÄS MER:Frida Rosell hyllas – efter känslosamma avtackningen
LÄS MER:Ida Sembe om genombrottet – och relationen till Laura Jensen
LÄS MER:Sävehofs Laura Jensen gör succé – efter tunga skadan
