”Vilken veckodag är det i dag?” frågar läraren Leane Riiser på svenska. Ganska snabbt räcker en kvinna upp handen. ”Tisdag”, säger hon.
I ett klassrum här på Estniska skolan i Gamla stan sitter ett tjugotal kvinnor som för en månad sedan arbetade som bland annat läkare, psykolog, lärare, ingenjör och författare.
Över en natt förändrades deras liv. De rycktes från sina hem. Familjer splittrades och de fick fly sitt älskade Ukraina.
Nu träffas de här för att lära sig svenska.
– Jag tror att det är viktigt att lära sig språket för att bli inkluderad i samhället. Vi vet ju inte hur länge vi blir kvar här och därför vill jag lära mig språket för att kunna söka jobb framöver. Jag vill inte ta pengar från samhället, från ett land som välkomnat oss och erbjudit oss skydd. När du lär dig ett lands språk, lär du dig också dess kultur, säger 36-åriga Olena Zhupanova.
Får kvinnorna att tänka på annat
I klassrummet får kvinnorna också en stund där de kan tänka på annat.
– När jag öppnar min anteckningsbok och skriver ner nya ord får det mig att slappna av. Det är svårt att glömma allt som händer, för jag tänker på det varje sekund, men samtidigt får kursen mig att bli lugn för stunden.
När Ryssland invaderade Ukraina hade Olena och familjen precis köpt en ny soffa och börjat renovera lägenheten de bott i drygt ett år.
Nu ser livet helt annorlunda ut. Varje morgon börjar med att Olena kolla om deras hem fortfarande finns kvar.
– Vi har en underbar lägenhet som jag älskar. Jag hoppas verkligen att den kommer att finnas kvar när kriget är över så vi kan flytta in där igen.
För tillfället bor Olena, hennes treåriga dotter och trettonåriga son i Danderyd hos några vänner som redan bodde i Sverige. Men hennes man är kvar i Kiev.
– Vi skriver hela dagarna. Jag hör av mig för att jag vill veta att han är okej. Jag är orolig för honom hela tiden, säger hon.
Olena är inställd på att det kan dröja innan de ses igen, men hon hoppas att det kommer att sker inom bara några månader.
– Jag är har inga långsiktiga planer på att stanna, för jag hoppas att jag inom kort kan återvända och vara med och bygga upp vårt land igen.
Slitits från sina liv och familjer
Framtiden för kvinnorna som går kursen på Estniska skolan är för nu oviss. Många vill återvända hem igen när kriget är slut. De är optimistiska, men de är samtidigt inställda på att vistelsen i Sverige kan bli lång.
– Om jag inte tänker positivt förlorar jag meningen med livet. Även om det ser mörkt ut just nu så vet jag att solen kommer skina igen och att det blir fred, säger 42-åriga Oksana Snikhovska, som också går kursen.
Oksanas syster har bott i Sverige i några år och det är där hon nu bor tillsammans med sin sextonåriga son. Beslutet att lämna Ukraina var tufft och hon separerades från sina föräldrar och mormor som hon stod nära.
– Jag grät i flera dagar innan jag lämnade Ukraina. Hela mitt liv har fallit samman. Jag har fått lämna allt och åkt till ett land jag inte vet något om. Men jag behövde tänka på min son. Det väldigt läskigt att stanna kvar i en stad där bomber faller från himlen, lampor knappt lyser och där det är svårt att få tag på mat och vatten, säger hon.
Hemma i Ukraina jobbade Oksana som lärare i ukrainska och engelska. Målet är snabbt lära sig svenska så att hon kan fortsätta jobba som lärare i Sverige.
Du som är språklärare, vad tycker du om svenska språket?
– Jag tycket inte att svenska är så jättesvårt. Det svåraste är nog uttalet för att det på något vis är förvirrande och det låter inte som vårt språk.
För hennes del är det inte lika självklart att hon kommer att återvända till Ukraina när kriget är över.
– Om jag lär mig svenska snabbt och får en karriär här så kanske det leder till att jag stannar. Då kan jag stötta ukrainska barn här i Sverige genom att lära dem språk. Men det beror på situationen i Ukraina, säger hon.
Skyddet ger inte rätt till SFI
Oksana och de andra ukrainska flyktingarna över 18 år som beviljas tillfällig skydd i Sverige enligt massflyktsdirektivet har inte rätt till SFI, svenska för invandrade. De räknas enligt skollagen som bosatt i Sverige, men precis som för asylsökande är deras rätt till utbildning begränsad.
Däremot får ukrainare som bor på någon av Migrationsverkets boenden svenskundervisning. Kommuner har även möjlighet att själva bekosta SFI för nyanlända, vilket vissa gör.
Men flera av de ukrainska flyktingar som kommit hit bor hos släkt eller vänner och har då inte tillgång till språkundervisning.
För att göra det mer rättvist beslutade regeringen nyligen att alla ukrainare som flytt kriget ska få svenskundervisning oavsett var de bor.
De ska få lära sig språket via satsningen ”Svenska från dag ett”, som funnits sedan 2015. Undervisningen sker i studiecirklar eller liknande, men är inte lika omfattande som SFI, och det finns inte heller något krav på studieplaner eller behöriga lärare. Ändringen träder i kraft den 11 april.
Under tiden fortsätter Estniska skolan att hålla i språkundervisningen som påbörjades för tre veckor sedan. Kursen hålls varje tisdag och onsdag.
– Vi blev tillfrågade om vi kunde hålla i en kurs av en ukrainsk kvinna som varit bosatt här ett tag. Hon berättade att det fanns ett stort intresse för det, säger Leane Riiser, som är lärare och biträdande rektor för årskurs 4–9 på skolan.
"Integration är inte ett enpartsjobb”
På tre dagar hade Leane Riiser och en kollega satt ihop kursen. Hittills har ingen person nekats en plats, men antalet är ändå begränsat.
Lärarna undervisar efter arbetstid och allt är gratis. Material till kursen har de köpt in efter att ha fått hjälp finansiellt av släktingar och vänner.
– Vi ville göra någonting för de här kvinnorna, så att de får en schysst start i Sverige. Kan det dessutom bidra till två timmar mindfulness, där de får tänka på annat en stund, så är det en bonus för oss, säger hon.
För Leane, vars föräldrar kom hit som flyktingbarn från Estland 1944, är det viktigt att få vara med och bidra till att ukrainarna integreras.
– Vi pratar ofta om integration som något någon annan ska göra, men vi är också en del av integrationen. Integration är inte ett enpartsjobb utan det är tvåpartsjobb, säger hon.
Och kursen uppskattas väl av kvinnorna på plats. De fick höra om den bland annat i en Facebook-grupp för ukrainska flyktingar, men också via vänner.
– Jag är så tacksam över att jag fick en plats. Samtidigt är det en speciell känsla när du är 42 år och du får börja från noll. Det ger dig nya möjligheter, men du har samtidigt ingen aning om vad som väntar dig framåt, säger Oksana Snikhovsk.
LÄS MER: Så fungerar det för ukrainare som söker skydd i Sverige
LÄS MER: Här samlas ukrainare som flytt till Sverige
LÄS MER: De kallas flyktingar, men ser sig själva som ukrainare
LÄS MER: Alla Bidniuk flydde med dottern – skriver den första svensk-ukrainska ordboken
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.