De kallas flyktingar, men ser sig själva som ukrainare

De är flyktingar, men kan knappt förstå det. För mest är de bara mammor, butikssäljare, förskollärare som lever i något som känns som film. Därför skrattar de. Därför skakar de bara på huvudet åt räntebetalningar på lägenheter som kanske inte finns kvar. För det känns inte som deras liv. GP skildrar, på plats i gränsstaden Lublin, vardagen hos dem vi kallar flyktingar, men som själva mest ser sig som ukrainare som snart måste få åka hem.