Så har en skottdag passerats och ingenting i ditt liv förändrades. Vilket är märkligt. Så mycket som du, jag och samhället gnäller över att dygnets timmar inte räcker till. Men så kommer en dag och välter upp och ned på allt det där: En gång var fjärde år får vi alltså 24 extra timmar. Och det passerar som om det vore ingenting.
Vad gjorde du av din skottdag, jobbade lite mer? Ingen högtidlighåller eller uppmärksammar den i alla fall. På sin höjd finns någon gammal konstig tradition om att kvinnor får fria, just denna dag. Men det är väl en föreställning som – bokstavligen – lever på övertid.
Frågan är vad man egentligen ska göra med extra tid, eller vad du skulle gjort om du dygnet var längre än 24 timmar. Skulle något förändras om du hade fyra extra timmar, eller åtta?
De personer jag känner som gått i pension, och därmed vunnit åtta timmar per dag, fyller snabbt sina kalendrar. Med vad, är nästan lite oklart. Ibland är de lika bokade som under tiden de arbetade, även om det nu istället är “sysslor”, sociala aktiviteter och kanske barnbarn som tar tid. Ändå verkar även dessa – de som vunnit alla timmar vi övriga förlorar till jobb – uppleva tidsbrist. Har det egentligen aldrig handlat om dygnets timmar?
Att ta en social paus kallas “After work” – och är ofta förknippat med arbetskollegor, inte familj eller nära vänner.
Ser man tillbaka några decennier framstår det som att människan blir mer stressad ju mer tid vi förfogar över. Sedan 50- och 60-talet, då så många (?) tycks minnas att vi levde i harmoni och badade i oceaner av tid, har människan i väst fått allt mer tid. Dels eftersom arbetsvillkoren förbättrats för många, men framför för att olika maskiner tagit över de sysslor vi tidigare la mycket tid på. Tvättmaskiner och diskmaskiner, så klart. Men också robotdammsugare/gräsklippare, strykapparater/program, bilar, motorcyklar, epa-traktorer, elsparkcyklar, airwraps, bakmaskiner – ja, listan är oändlig? Ändå reflekterar vi sällan vad vi gör av all denna besparade tid. Det finns undersökningar om att pappor i Norden idag spenderar mellan två till fem gånger mer tid med sina barn idag än på 70-talet, ändå känns det inte så. Kanske för att vi inte riktigt vet vad som är arbete och fritid.
2012 släppte Skolverket rapporten “Barndomens förändrade villkor” och citerar där olika forskningsrapporter. En av dem handlar om att föräldrar fått mer tid, men att vi sedan 1980-talet börjat gå tillbaka till att använda tiden till att jobba mer. Alltså: Den tid vi frigör använder vi till att arbeta mer. Inte nödvändigtvis för att jobbet kräver det, utan för att vi ser möjligheter till att klättra i karriären. Familjelivet har blivit en administrativ mardröm som handlar mindre om samvaro och mer om att aktivera, skjutsa, mata och natta. Arbetslivet har i stället blivit platsen att leva ut drömmar och sociala liv. Att ta en social paus kallas “After work” – och är ofta förknippat med arbetskollegor, inte familj eller nära vänner. Därför är det kanske inte så konstigt att ingen märkte att vi plötsligt fick 24 extra timmar.
Du jobbade på, precis som vanligt. Vilket är exakt den utvecklingen vi anpassat oss till, de senaste 60 åren.
LÄS MER:Så blir internetåret 2024
LÄS MER:Med Sora tar AI klivet in i filmindustrin
