Vad kännetecknar den här budgeten?
Att regeringen tvingats anpassa sig till en ny och sämre verklighet. Inflationen är högre än på decennier, tillväxten är svag och hushållen är rekordpessimistiska. Läget har försämrats markant sedan i somras och de löften som hjälpte regeringspartierna att vinna valet är just nu mycket svåra att infria. Allt talar för att vi går in i en lågkonjunktur och det i kombination med inflation är riktigt illa.
Det vanliga receptet en regering kan ta till under lågkonjunktur – att stimulera ekonomin genom att skjuta till mer resurser – funkar inte, eftersom det skulle driva på inflationen ytterligare.
Svårt, svårt läge helt enkelt.
En annan sak som kännetecknar budgeten är kompromisser och spretighet. Moderaternas linje att det alltid ska löna sig mer att arbeta har fått ge vika för Sverigedemokraternas krav att inte sänka a-kassan. Det innebär att det inte finns några skattelättnader på arbete – samtidigt som nästan 6 miljarder kronor satsas bara under nästa år för att behålla den höjda a-kassan. Bara satsningen på sänkt skatt på bensin och diesel är större.
Vilka andra förändringar märks?
Något som inte går ihop är synen på klimatfrågan och Sveriges utsläpp. Den största reformen i budgeten är en tillfällig sänkning av skatten på drivmedel. En satsning som kostar närmare 7 miljarder kronor om året och som väntas öka utsläppen från transportsektorn med tio procent.
Argumentet för ökade utsläpp har varit att man ska se till att snabba på elektrifieringen. Men för att finansiera reformer som den sänkta bensinskatten slopar regeringen i stället stödet till den som köper en elbil. Få ihop den logiken den som kan.
Försvinner gör också byggsubventioner, reseavdraget återställs och biståndet minskas. I stället läggs mer pengar på rättsväsende och försvar. Problemet är dock att stora delar av satsningarna riskerar att ätas upp av ökade kostnader. Som till exempel de extra pengar som läggs på landets domstolar: alltihop försvinner för att lokalkostnaderna stiger, som Aftonbladet nyligen berättade.
Dessutom: kommuner och regioner får ett tillskott på 6 miljarder kronor, inte de 20 miljarder som Sveriges kommuner och regioner behöver för att man inte ska behöva skära i välfärden nu när kostnader skjuter i höjden.
Vad har budgeten mött för reaktioner?
Socialdemokraternas ekonomisk politiske talesperson ägnade en hel presskonferens åt att peka på att den nya regeringen bryter mot ett antal av sina vallöften – bland annat att satsningarna på rättsväsendet inte alls är på de nivåer som utlovats.
På samma sätt hörs en flodvåg av kritik, från samma håll, som handlar om allt från att kulturskolan monteras ned, att fri entré på museer försvinner till uteblivna klimatsatsningar samtidigt som apanaget till hovet ökar på grund den fest som ska hållas för att fira att kungen suttit på tronen i 50 år. Det kan regeringen och SD säkert leva med.
Värre är att det också kommer kritik från egna väljare och ungdomsförbund. Alla de som lade sin röst på något av högerpartierna för att de trodde på löften om någonstans ned till tio kronor billigare bränsle är inte helnöjda i dag. Den som vill ha en inblick i hur det låter kan ta en titt på Bert Karlssons Youtube-kanal eller kika in på Facebookgruppen Bränsleupproret.
Den tidigare Muf-ordföranden Benjamin Dousa är inte heller särskilt imponerad: ”Budgeten hade lika gärna kunnat presenterats av en S-regering. Den som jobbar och inte kör bil kan till och med få högre skatt”, skriver han på Twitter.
Den nuvarande Muf-ordföranden Matilda Ekeblad resonerar på liknande sätt och konstaterar att hon hellre sett ett stärkt jobbskatteavdrag istället för en a-kassa som hålls kvar på den högre nivån.
LÄS MER:Muf-ordföranden sågar budgeten
