Man kan ju inte bara vara ute på stan och dra om man vill få reda på hur det egentligen står till i samhället. Där ser man ju ingenting av den där polariseringen alla pratar om. Man noterar mest hur människor åker spårvagn, rastar hundar, äter glass, dricker öl och vänder ansiktet mot solen. Nä, vill man veta vad som egentligen händer måste man dyka ner i internet. Där jäser missnöjet och sprickan mellan människor växer sig allt bredare. Så det är längs den digitala informationsmotorvägen jag ska flanera idag snarare än … Västra Hamngatan.
Kompisar, detta är helt fel väg att gå. Vi inom den kulturella klassen borde slå tillbaka.
Jag tycker mig nämligen märka att en gammal konflikt blossat upp igen. Den mellan ”vanligt hederligt folk” och ”den kulturella eliten”. Eller ja, konflikten som sådan är ganska ensidig. Det är de som identifierar sig som vanligt hederligt folk som tycker den kulturella eliten ska ta och skärpa sig. Varje gång jag skrivit något syrligt som den tysta majoriteten förargar sig på kan man ge sig fan på att någon med stort skägg, snabba glasögon, bister min och allmän råddare-åt-Sabaton-aura är framme och kommenterar.
”Sätt dem i arbete på fabrik eller åkern. Då orkar de inte sitta och skriva dumheter hähä.”
Nu ger jag mig inte in i internetbråk längre eftersom jag insåg att man bara har ett liv. Men på den tiden det roade mig kunde jag på ett sådant påstående svara ”det där låter precis som vad Mao gjorde med intellektuella under kulturrevolutionen.”
Jag som kämpat ett helt liv för att ingå i den kulturella eliten är lite besviken på hur mina kolleger hanterar detta. Defensivt börjar folk prata om hur kämpigt det det att vara frilansare. Hur dålig ekonomi man har. Hur svårt det är att få de där bidragen vanligt hederligt folk tror regnar över oss. Varje gång en konstnär pratar om hur hen minsann också går upp tidigt på morgonen biter jag mig i knogen.
Kompisar, detta är helt fel väg att gå. Vi inom den kulturella klassen borde slå tillbaka. Istället för att kröka rygg för att visa att vi minsann också är hederliga knegare borde vi låta oss inspireras av hur bohemer förolämpade och kastade sopor på borgare i Paris på 1800-talet. Ligga kvar i sängen, hur jädra morgonpigga vi i själva verket är, till elva bara för att. Göra det åtråvärt att tillhöra den kulturella eliten igen.
Nu vänder jag mig direkt till dig som reflexmässigt brukar kommentera med olika varianter av ”sätt dem i arbete.” Jag fattar, det är inte roligt att lönearbeta. Men varför vill du att alla ska vara lika miserabla som du? Och vad skulle du egentligen tycka om jag tog och granskade exakt HUR mycket du jobbar. Vill du verkligen att den sanningen ska fram?
Åhåhåå, du stämplar visserligen in 6.30 men sen fikar du i 45 minuter. Två-tre gånger i veckan tar du firmabilen och sticker iväg i några timmar. Vad händer då? Gör du verkligen jobbrelaterade ärenden hela tiden? Och det här med att gå hem strax efter kl 13 på fredagar … Jag som suttit uppe till halv två och skrivit ett kåseri och sedan släpat iväg mig till revisorn på morgonen tycker faktiskt det sticker lite i ögonen.
Vem ska betala för att konstnärer ska hålla på med sin hobby? Det kan DU som är så himla stolt över att vara ”vanligt folk” göra. Då borde ju i logikens namn alla bli glada. Jag och mina kompisar får göra nonfigurativa skämtteckningar i fred. Och du får göra det du brinner för. Hederligt arbete! Win-win kallar man det på internetspråk.
Man kan även skita i det. Vi kan alla fälla ihop locket på datorn och gå ut i det vårsprudlande Göteborg. Där finns ingen polarisering. Bara glada människor som vänder ansiktet mot solen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
