Stockholm är en stad som ligger i en liten krok av Östersjön.
I denna stad finns två tidningar. För närvarande utkämpas en strid mellan dessa två tidningar.
I den ena tidningen framhåller några krönikörer att det har blivit väldigt tråkigt att vara stockholmare. Aldrig får man vara i fred. Det finns alltid något nytt surdegsbageri som stjäl ens tid. Och det är bilkö på morgnarna. Ack, den som istället finge gå i skogen och plocka kantareller. En av skribenterna är oroad över att det är nåt fel på byxorna i Stockholm. Byxorna är för festliga.
Denna tirad har kommenterats av en skribent i den andra Stockholmstidningen: hon fastslår att det inte är Stockholms fel. Problemet är i stället att skribenterna i den första stockholmska morgontidningen har blivit medelålders män. Och när man är en medelålders man vill man åka till landet och plocka svamp och man tycker automatiskt att ungdomar har konstiga byxor. Det ingår i medelålderns befattningsbeskrivning att klaga på byxor.
Utöver den allmänna och omedelbara beundran som jag känner för två kulturredaktioner som har förmått skapa en fejd med utgångspunkt i svampplockning och skojiga byxor vill jag gärna – i största anspråkslöshet – tillföra ett göteborgskt perspektiv.
Och när man är en medelålders man vill man åka till landet och plocka svamp och man tycker automatiskt att ungdomar har konstiga byxor.
I Göteborg fanns ett kommunalråd vid namn Göran Johansson. Enligt förljudande fick han en gång en guidad visning i Kristine Kyrka. I det Aschebergska gravkoret – där alla vapensköldarna sitter uppflugna som fjärilar på väggen – berättade guiden den historia som alltid berättas om fältmarskalken Rutger von Ascheberg: att fru Ascheberg födde 25 barn och att hon följaktligen måste ha haft ett synnerligen strävsamt liv.
Kommunalrådet Johansson sa då:
– Men tänk på honom då.
Ja, tänk på oss då.
Tänk på oss göteborgare.
Ty det är inte så lätt att vara göteborgare heller. Göteborg ligger på lera som dallrar. Det regnar jämt. Politikerna har inte fått bukt med segregationen på 400 år. Skeppsvarven har gått i konkurs och fotbollslagen verkar vara på väg i samma riktning. Och ingen linbana fick vi. Vi förväntas vara godmodiga vitsare. Vi är lite tjocka och roliga. Vi tas aldrig på allvar.
Sedan får det betraktas som en pikant bonus att även vi göteborgare, mitt i all vår fryntligthet, emellanåt tillåter oss att vara en smula trötta på Stockholm. Därvidlag liknar vi tydligen stockholmarna.
Observera att det inte är stockholmarna vi är trötta på.
Vi är trötta på maskineriet Stockholm.
Vi är trötta på maskineriet Stockholm som inte har klarat sig utan konstanta statliga stödåtgärder i form av till Stockholm lokaliserade myndigheter och verk sedan Axel Oxenstiernas dagar.
Vi är trötta på det stockholmska maskineri som innebär att du känner en snubbe. Det finns alltid en snubbe att känna. Och när man har känt snubbar i tjugo år blir man som 42-åring själv en snubbe som ska hjälpa blivande snubbar med nya tv-program eller kulturhusväggar som ska fyllas av finurliga dikter om konsumtionssamhället. Och då säger man med ett glatt förvånat tonfall att alla begåvade snubbar tycks bo i Stockholm, att det måste vara något med den kreativa atmosfären som skapar alla dessa fina snubbar.
Det bör understrykas: vi är inte trötta på stockholmarna.
Stockholmarna är snarare lite rörande. De rår inte för det. De har en massa roligheter för sig. De tror att Östersjön är ett hav. De tror att alla har sportlov vecka 9.
De presenterar fullständigt okända kommunpolitiker som tänkbara partiledare och tror på allvar att alla vet vem de är.
De säger att Vintersverige är här när det har fallit fem centimeter snö på Järvafältet.
De jobbar i ideella föreningar mot barnfattigdom eller sjukdom men blir nervösa när man intervjuar dem eftersom de inte vill skada sitt personliga varumärke.
De ordnar filmfestivaler och bokmässor och är övertygade om att dessa är störst i Sverige.
De säger ”Kanarieholmarna” och ”Kristi Flygare”.
Lätt kan det inte vara.
Men, kära stockholmare, vi gillar er. Ändå. Håll ut. Välkommen till Göteborg.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
