Nu börjas det igen. Det är matbutikernas medlemstidningar som påminner mig. Mörkret sänker sig snabbt över det soldränkta köksbordet när jag mekaniskt bläddrar igenom bladen. Det handlar om ”sommarmaten” och ”sommarens bufféer”, det handlar om dignande bord med sallader och spett och röror och nybakt bröd och små pajer, och stora pajer, och köttbitar av alla de slag, och vegetarisk buffé också som är minst lika ”läcker”. Det står smörblommor i en vas på bordet. Glada ansikten syns till. Härlig gemenskap. Jag säger ingenting om det. Härlig gemenskap är härlig, men allt det där ska lagas också. Det är det. Jag vrider mig i plågor vid tanken på att man ska äta något varje dag i resten av sitt liv. Sommaren är värst. På vintern kommer man liksom undan, men det blir för deppigt att köra pizza när solen skiner och det finns oceaner av tid. Det vore på något sätt som att ge upp, att förpassa sig själv till en tragisk plats där inget längre betyder något.
Vad hände? Hur gick det till? Jag hittar foton på mig själv stående vid midsommarbufféer som jag fixat nästan själv. Minst tre olika egna inlagda sillar skulle det vara, egengravad (ett måste) lax, en helvetisk massa pajer, fantastiska tårtor. Jag menar allvar, hur gick det till? Det sprang omkring barn runt fötterna. Man drack för mycket vin och blev bakfull hela tiden. Nu känns det jobbigt att koka potatis och matlagning har förvandlats till en fobi. Bara tanken på frågan ”Vad blir det till middag?” väcker ren och skär ångest. Det spelar ingen roll att jag får besvara den med ett rebelliskt fuck you-finger nu förtiden. Man har ändå lite värdighet kvar. Man tar hand om sig, bryr sig om vad man stoppar i munnen, äter sallad, även om sallad är tråkigt.
Jag tittar på Sveriges mästerkock där en av deltagarna är – arton år! Hur kan han på denna knappa tid ha lärt sig att fritera, pochera, bräsera, ångkoka, långkoka, röka och grava? Hur kan han veta vad man gör med en fisk man aldrig hört talas om? Varenda dag står jag fullkomligt handfallen inför frågan vad man ska äta till middag. Varje dag. Fullkomligt nollställd. Inte en tanke kommer till mig. Inte minsta frö till något som skulle kunna utvecklas till en idé. Efter nästan ett halv sekels matlagning. Och nu kommer sommaren, som sagt. Hur gör man en marinad nu igen? Skulle man marinera eller inte förresten? Räckte det att glasera? Men vad skiljer glazen från marinaden? Vad gör man med brytbönor? Vad passar ens ihop? Ingen jävla aning. För hur mycket jag än tittar på Sveriges mästerkock leder inte informationen till en kunskap som kan tillämpas i praktiken.
Nu känns det jobbigt att koka potatis och matlagning har förvandlats till en fobi.
När jag ska åka till Spanien och vara borta två månader blir min väninna yster. ”Å, vad underbart!” utbrister hon. ”Det är ju så himla spännande med all mat där som inte finns hemma!” Jag tänker på dessa ord när jag går genom den lilla stadens saluhall och betraktar allt som ligger på diskarna, alla märkliga köttdelar och egendomliga fiskar, som min väninna helt säkert skulle gå i spinn av att få börja experimentera med i köket. Själv smiter jag ut och styr stegen mot snabbköpet på hörnet där det finns helt vanliga saker. En burk tonfisk till exempel. Av den kan man göra en tonfiskröra.
Jag är åtminstone glad att jag inte bor i Spanien där ätandet antar rent groteska proportioner, åtminstone på helgerna. Då sitter folk i timmar och späker sig på uteserveringarna, med flottiga händer och fettet rinnande från mungiporna, glupskt gnagande på kycklingben, sugande på kräftor, bälgandes i sig vin som om det var sista måltiden den här helgen också. Frosseriet jag bevittnar ger begreppet ”smörja kråset” en helt ny innebörd. Som pricken över i:et ligger smutsiga servetter, kycklingskrov och räkskal utspridda på golvet runt dem, som om bordsskick var för andra. Jag får illamåendekänslor och tänker med rätta på västvärldens överflöd. Ändå åker jag hem med en känsla av att inte ha tagit vara på tillfället. Jag borde verkligen ha kunnat lära mig något matnyttigt om mat för att ha något att placera på sommarens buffébord.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
