Läste ni om inbrottet på Röhsska museet häromdagen? Tjuvarna slog sönder en ruta och klev in. Sedan klev de ut. Det var tidigt en söndagsmorgon. Polisen var snabbt på plats och gjorde – enligt museichefen Nina Due – ett noggrant jobb.
Detta noggranna jobb visade att ingenting var stulet.
Jag går här nu i de mulna och blåsiga novemberdagarna och tycker synd om både tjuvarna och Röhsska museet.
När det gäller Dunder-Karlsson och Blom är mitt medlidande inte hundraprocentigt. Det är olämpligt att göra inbrott. Det finns så många bättre saker att göra på söndagsmornar när det är höst i Göteborg: baconfrukostar, promenader i Rödbo, skattefusk med mera.
Men ändå. Jag föreställer mig hur Dunder-Karlsson och Blom alltmer missmodiga har vandrat genom salarna och dystert dängt upp ficklampornas ljuskäglor mot buddafigurer och broderier och till slut suckat:
– Näe ...
Men allra mest synd är det förstås om Röhsska museet.
Tänk att ha ett museum där det inte finns ett enda föremål som ens den uslaste tjuv finner det mödan värt att försöka ta med sig.
Han rev ett halvt hus för att få ut en enorm buddafigur.
Men Röhsska museet har förstås varit med förr. För något decennium sedan pratade jag med en sorgsen museifunktionär som berättade att Röhsska i ett anfall av postkolonial iver hade försökt att till Kina återlämna krukor, fabeldjur, keramikhästar, silverhårnålar, taktegel, svärd och buddafigurer och bråte som äventyraren Thorild Wulff stal på sin kinesiska rövarresa år 1912. Wulff var van vid friska tag. I sin dagbok antecknade han alla dumheter som han hittade på för Röhsska museets räkning. Wulff åkte till Kina via transsibiriska järnvägen (517 stationer). Det första han gjorde när han kom till Peking var att dricka whisky hela natten med en galen tysk baron som spelade trumma.
Sedan gav Wulff sig ut till häst på den kinesiska landsbygden tillsammans med assistenten Nyström (som han inte var nöjd med – ”egenkär som Sven Hedin”). Wulff köpte till underpris eller roffade allt han såg: porslin, buddafigurer, bronsklockor, glas. Han stal ur tempel. Han jagades av rasande kineser med liar. När han hörde att en avrättning skulle äga rum gjorde han upp med bödeln om att få köpa de blodiga svärden. Han rev ett halvt hus för att få ut en enorm buddafigur. Han anlitade en professionell tempeltjuv för att med hjälp av kärror och rep och tolv bärare stjäla tre jätteskulpturer.
Han återvände till Röhsska med 60 packlårar. Sedan åkte han till Grönland och hördes aldrig mer av. Det var fart i honom.
Och i det gryende 2000-talet hade alltså Röhsska museet drabbats av dåligt samvete över Wulffs kinesiska rövarstråt. Men den kinesiska staten – alltid full av godhet – hade tackat nej till att återfå Wulffs rövarbyte. Det var en vacker gest av Kina.
Men museifunktionären suckade:
– Man undrar ju vem som lurade vem år 1912 ...
Jag ser fram emot att besöka Röhsska museet i vinter. Det är trots allt ett av Göteborgs roligaste museer. Dunder-Karlsson och Blom rekommenderas varmt att gå dit (under ordinarie öppettider, genom dörren).
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
