Jag bor numera på Hisingen, men i egenskap av kulturarbetare har jag naturligtvis en bakgrund i Majorna. Det har alla göteborgska kulturarbetare. Det finns ett hemligt kommunalt regelverk: Före 35 års ålder förvaras kulturarbetarna i Majorna. Efter 35 flyttas de till Hisingen och går till avel. Hur det går sen vet jag inte, men jag misstänker att jag får se.
Så jag har med förundran följt höstens nyhetsflöde om cykelbanorna i Majorna.
Det är alltså skrik och bråk. Ett nytt cykelstråk anläggs på Såggatan. Stickor, strån och parkeringsplatser ryker.
Den morgonsömnige läsaren av Göteborgs-Posten kan få intrycket att cyklisterna i Majorna är en skygg och tillbakaträngd grupp som måste ompysslas med extra cykelbanor för att våga sig ut i denna karga värld av bilism.
Antingen har Göteborgs trafikpolitiker aldrig besökt Majorna eller också har allt förändrats sedan jag flyttade därifrån.
I det Majorna som jag lämnade pågick dygnet runt en enorm tvåhjulig folkförflyttning. Det var inga civilingenjörer i lycra. Det var rödskäggiga män med kulmage på utrangerade postcyklar. Det var trubadurer (män och kvinnor, med varierande grad av skägg) på gröna armécyklar med tjocka grå och liksom fjädrande däck. Det var sextiotvååriga kvinnliga studiecirkelledare med fladdrande flätor och orange koftor, med en symaskin i cykelkorgen. Det var pappor i randiga murarskjortor som framförde paketcyklar med barn i signalgröna hjälmar.
Den mest kände cyklisten kallades ”Visslaren”. Han cyklade som om han vore ensam i universum. Han hade en svart filtkeps nedtryckt i pannan. På nätterna gjorde han tre varv i rondellen på Djurgårdsplatsen medan han visslade Schuberts ”Die Forelle”.
Under mina år som boende i Majorna tänkte jag mycket sällan att problemet var att cyklisterna hade för dåligt självförtroende.
Det var snarare bilisterna som kändes utrotningshotade.
Redan 1991 hade jag en god vän i Sandarna som hade fått tag i en så bra parkeringsplats att han inte vågade använda bilen. Det vore vansinne, framhöll han, att överge en så fin parkeringsplats. Min invändning att denna logik i någon mån förtog bilägandets nytta och syfte möttes av oförståelse. Han var lycklig över sin parkeringsplats och sparade dessutom bensin.
Men höstens mest omskakande upplysning meddelades via hemsidan Trafik Göteborg den 10 oktober.
Nedför kanade de till fots med ett krampaktigt grepp om styret.
Fjällgatans avslutning i väster ska få cykelbana.
Denna del av Fjällgatan bär i det göteborgska medvetandet ett annat namn: Kleva.
Kleva är en brant backe. Det är helt enkelt de sista 200 meterna när Fjällgatan rutschar ner i Bangatan.
Det är, enklast uttryckt, den enda platsen i Göteborg där det är omöjligt att cykla.
Redan i mitten av 1990-talet intervjuade jag nittioåriga farbröder i Cap Horn-klubben – en sammanslutning av saltstänkta tatuerade män som seglat runt Sydamerikas sydspets. De hade möteslokal i ett vaniljgult hus i Gathenhielmska reservatet. Föreningen var starkt utrotningshotad redan för trettio år sedan. En av de krumma männen gav mig ett livsråd.
– Cykla aldrig nedför Kleva.
Det var för honom i princip det enda man behövde veta om tillvaron. Han hade klarat Kap Horn. Det bekom honom inte. Han fruktade Kleva.
Jag såg under mina år i Majorna aldrig någon cykla i Kleva. I uppförslutet sköt eller bar cyklisterna sina åkdon. Nedför kanade de till fots med ett krampaktigt grepp om styret. Det var otänkbart att sitta på sadeln i någon riktning.
Om jag har förstått saken rätt beställs detta ödesdigra gatuomdaningsarbete av den göteborgska instans som numera bär det lätt orwellskt klingande namnet Stadsmiljöförvaltningen.
Det är föga troligt att Stadsmiljöförvaltningen år 2024 har observerat Cap Hornklubbens uttalande.
Jag tror inte heller att det behövs. Ingen kommer att cykla i Kleva.
Ingen kan cykla i Kleva.
Möjligen kan man använda den frilagda ytan till en linbana. Finns det kanske någonstans någon kommunal utredning om linbanor som kan återanvändas?
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
