Märkte ni att det häromdagen gick liksom en skälvning genom Göteborg?
Ty det meddelades att butiken Knapp-Carlsson på Kyrkogatan är till salu. Den nuvarande ägaren Ann Catrine Fogelgren ska lägga ansvaret för denna göteborgska kulturinstitution i nya och förhoppningsvis vänliga händer.
Det känns både högtidligt och kusligt.
Knapp-Carlsson är den sista levande resten av det gamla köpmannagöteborg.
Det är utan tvekan Göteborgs vackraste butik, med trälådor från golv till tak. I trälådorna finns bårder, fransar, band, pärlor, paljetter, fåtöljsnoddar, madrassnålar, dragkedjor, skoremmar, måttband, snedremsor, knäppen, spännen och agraffer. Och knappar. Miljoner knappar. Butiken ser ut som ett paleontologiskt museum över en tid då knapparna dominerade jordklotet. Det förefaller vara omväxlande växtätande och köttätande knappar. Det är liksom knappfamiljer på lådfronterna: mamma-pappa-knapp.
Det finns något djupt tillfredsställande i att kliva in en butik och inte lämna den med ett pappschabrak till kasse med logotyper och snören. Från Knapp-Carlsson kliver kunden med en liten kultiverad brun pappåse. I den påsen ligger en (1) knapp.
Det skapar en angenäm känsla av precision.
All annan vacker göteborgsk butikshistoria förekommer blott i stadsmuseets bildarkiv. Blott på fotografier finns tanterna som köper solhattar på Meeths och sedan dricker varm choklad med vispgrädde i tesalongen. Det är bara på fotografierna som Valerius Hansson säljer sina ”felfria” byxor för tre kronor paret på Kungstorget. Det är blott i minnenas värld som köerna ringlar hos Kapp-Ahls första butik i Kallebäck.
Det är en liten finess att det är just Knapp-Carlsson som håller ställningarna.
Knappen var en av de första massframställda industriprodukterna. Den bomull som i mitten av 1800-talet gjorde Göteborg till en industristad skulle aldrig ha erövrat världen om det inte vore för knapparna.
Göteborg skulle aldrig ha brutit fram genom terrängen med sina skeppsvarv, kullager och bilar om det inte vore för knapparna.
Knapparna har rentav haft världshistorisk betydelse.
Jag tänker inte på Karl XII, hans knapp är säkert påhittad av en bitter blixtlåstillverkare. Och Strindbergs knappologi är ju fiktion.
Och vem kan väl bättre än en knapphandlare veta att knappar inte är några småsaker.
Men Napoleons armé förintades i Ryssland år 1812 när någon miljon tennknappar sprack. Tenn förvandlas till grått stoft vid minus 30 grader. Det är sällan minus 30 grader i en fransk knappfabrik. I trakterna kring Minsk var det minskt minus 30 grader (förlåt!). La Grande Armée tappade byxorna. Världshistorien gick vidare i samma byxor men andra knappar. Och i Göteborgs omedelbara närhet blev byxknappar under 1800-talets framskridande ideologiskt laddade. I Bohuslän ville schartauanska präster skydda undersåtarna från skadlig flärd. Till dessa skadligheter räknades dragspelsmusik, mustasch och grälla knappar.
När handlaren Albert Carlsson år 1910 öppnade sin sybehörsaffär i Göteborg placerade han sig alltså med självklarhet i händelsernas centrum.
Och vem kan väl bättre än en knapphandlare veta att knappar inte är några småsaker.
I min barndom kände jag till två direktörer. Den ena var P G Gyllenhammar, direktör för Volvo. Den andra var Erik Elfman, direktör för Knapp-Carlsson. För mitt åttaåriga jag tedde sig dessa två gestalter jämbördiga. Möjligen var direktör Elfman strået vassare än direktör Gyllenhammar. Min familj kände familjen Elfman. Det var en i mitt tycke betydande fördel för direktör Elfman. Han bar alltid grå kostymbyxor, skjorta och slips och hade silvervitt vågigt hår. Han var vad man brukar kalla fryntlig. Någon vinterkväll varje år fördes mina bröder och jag till ett födelsedagskalas hemma hos familjen Elfman. Eftersom det alltid var mörkt hade jag ingen aning om var denna villa låg. Inte heller hade jag någon aning om hur omgivningarna eller en eventuell trädgård såg ut. Jag har fortfarande ingen aning. Det var bara denna villa i mörkret, med en enorm trappa i hallen och ett bord med korv och den fryntlige direktör Elfman som hämtade sockerdricka.
Än i dag står jag fast vid att direktörer ska se ut som direktör Elfman på Knapp-Carlsson: grå kostymbyxor, silverne vågigt hår, fryntligt utskänkande sockerdricka. Så ska en direktör se ut. Det är ingen idé att vara direktör om man inte ser ut som direktör Elfman.
Jag hoppas att Knapp-Carlsson får en ägare som uppskattar fördelen med att katapulteras rakt in i det göteborgska näringslivets kärna.
Och eftersom befattningen som verkställande direktör på Volvo för närvarande inte är vakant är väl detta egentligen den enda möjligheten att lyckas med något sådant år 2024. Tiden är knapp.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
