Jag är inte ensam.
För ungefär ett år sedan skrev jag ett kåseri om badare. Jag är inte badare. Jag kan tänka mig att sitta på en klippa och äta fiberfria smörgåsar medan jag läser ”Hamlet i fotbollsskor” av Torsten Ehrenmark. Blötläggningen – nedsänkningen i havet – får andra stå för. Nästan alla sommarens åkommor i min medelålders vänkrets kan knytas till bad. Getingstick är det enda undantaget. Annars är det öroninflammationer, manetbrännskador, sjöborrar, havstulpaner och flisor från bryggor. Jag skrev alltså om detta förra året. Min bistra och kompromisslösa slutsats var: Du ångrar alltid ett bad.
Inte överraskande blev jag sedan under hela hösten 2024 bestormad av protester från hurtiga medmänniskor som alla berättade att de aldrig ångrade ett bad. De klev upp klockan fem på morronen och kastade sig i Kattegatt och mådde som Pippi Långstrump.
Jag har försökt att svara med desperata anekdoter, till exempel berättelsen om två gamla bröder från Mollösund som runt år 1950 skulle hälsoundersökas i Uddevalla. Det var två snusiga fiskare i sjuttioårsåldern. Jag är garanterat släkt med dem; jag är garanterat släkt med alla i Mollösund. På lasarettet tyckte de att bröderna doftade lite för aromatiskt. Ett bad tappades upp. Medan den ene brodern tvångsbadades flydde den andre genom fönstret. Han återvände obadad men omskakad till Mollösund. Han ovilja mot bad minskade inte när han nåddes av budskapet att hans broder hade avlidit.
Min bistra och kompromisslösa slutsats var: Du ångrar alltid ett bad.
Sådana historier har jag dragit under hösten och vintern för att freda mig. Men det har inte gått något vidare. Badarna har kört över mig. De har dömt ut mig som moraliskt lågstående, kanske rentav en smula fascistisk.
Men under denna sommar – sommaren 2025 – har vinden vänt.
Människor har nalkats mig. De har sökt ögonkontakt med mig och berättat att inte heller de badar. De lever sitt liv i verkligheten och på sociala medier i milt bedrägeri. De säger vårdslöst att de har varit på ”badutflykt” eller att det har haft en härlig semester med ”mycket sol och bad”. Dessa luriga formuleringar döljer att det i själva verket är deras fruar eller män – eller i värsta fall: hundar – som har badat. Själva har de suttit på klippor. Ibland har fegt åtagit sig att vakta telefoner eller väskor. Vissa av dem har i åratal låtsats som om de högst händelsevis har råkat stanna på land. De antyder att de normalt kastar sig i den saltfräsande dyningen. Det är bara just denna dag som de inte badar.
I vissa fall har de kommit undan i åratal.
Vi har länge varit en osynlig och kuvad minoritet.
Men nu börjar vi finna varandra.
Vi är Obadare.
Det är med stolthet som jag tar åt mig en liten smula av äran för denna nya folkrörelse: Obadarna.
Men bara en liten smula.
I likhet med andra strikta rörelser finns det en strävan efter ideologisk renhet.
Jag har insett jag inte håller måttet.
Häromveckan träffade jag en Obadare. Vi var båda en del av ett sällskap som besökte Nidingens fyr.
Vi stod i det ena gamla tvillingtornet och lyssnade till de tretåiga måsarnas skränande. Han uttryckte sin uppskattning över att jag i kåserispalten hade synliggjort Obadarna. Han anförtrodde mig att han själv var Obadare sedan många år.
Jag tackade för vänligheten och berättade att jag tidigare i somras vistats två veckor i den grekiska övärlden. Trots att Europa samtidigt översköljdes av en värmebölja som dominerade nyhetssändningarna och satte Iberiska halvön i brand lyckades jag ståndaktigt föras mellan egeiska sandstränder och parasoller utan att bada. Blott en gång under dessa två veckor – på familjens tonåringars enträgna uppmaning – klev jag ner i vattnet. Detta bad varade blott i tjugo sekunder. Och inte doppade jag huvudet.
När jag berättade detta för Obadaren på Nidingen tittade han på mig med ett ansiktsuttryck av oändlig sorg. De tretåiga måsarna väsnades. Solen glittrade i väster. Han sa:
– Amatör.
Jag hade svikit rörelsen. En Obadare som inte ens i två veckor kan motstå grupptrycket på en grekisk sandstrand saknar karaktär och viljestyrka.
Jag förstår nu att jag aldrig kommer att kunna bli denna nya folkrörelses banérförare. Jag är uppenbarligen inte riktigt torr bakom öronen. I Obadarnas följe är jag den ringaste.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
