Det påstås vara ett bevis på både bristande begåvning och osund fantasi att berätta om sina drömmar. Men jag är ju redan avslöjad.
Jag drömde alltså att jag gick i Nordstan med ett plakat av gräddvit kartong hängande i ett rött paketsnöre runt halsen. Plakatets motiv var en sådan nummerskiva som finns på mobiltelefoner: siffrorna 0-9 och * och #.
Jag spankulerade med detta plakat och i hörnet mellan Postgatan och Götgatan stod den där unge mannen i kycklinggul fleecetröja. Det är han som säljer telefonabonnemangen. Jag minns att jag i drömmen undrade vad denna gestalt från verkligheten gjorde i min dröm.
Han började, precis som han brukar:
– Vad har du för telefonabonnemang?
Jag svarade:
– Vill du ha information om mitt telefonabonnemang, tryck 1.
Du har valt Partille. Allt är förlorat. Samtalet avslutas.
Jag lyste med en ficklampa på plakatet. Ettan låg överst till vänster.
Den unge mannen i kycklinggul tröja höjde tveksamt pekfingret. Jag sa:
– Du har tryckt 1. Frågar du som 1) privatperson 2) försäljare 3) gaisare?
Mannen i kycklinggul tröja gjorde ingenting. Jag sa:
– Detta samtal kan spelas in i utbildningssyfte. Ställer du denna fråga i 1) Göteborg 2) Någon annanstans 3) Partille 4) Västsverige. 5) Europa 6) Universum världen?
Mannen i kycklinggul tröja stod med händerna obeslutsamt hängande längs sidorna.
Jag sa:
– Du har valt Partille. Allt är förlorat. Samtalet avslutas.
Mannen i kycklinggul tröja öppnade munnen. Runt oss brusade Nordstans vimmel. Det såg ut som om han försökte säga något:
Jag sa:
– Detta samtal kan spelas ut i inbillningssyfte. Vill du trycka på en knapp: tryck inte på någon knapp. Om du inte vill trycka på någon knapp: tryck på någon knapp.
Han sa:
– Men ...
Jag sa:
– Just nu är alla våra telefonister upptagna. Du har plats 598 305 320 i kön.
Jag sa:
– Din beräknade kötid är 109 år 293 dagar sexton timmar och sexton minuter.
Han sa tyst, nästan viskande:
– Jag bara undrar vilken telefonabonnemang du har.
Jag sa:
– Vill du behålla din plats i kön?
Han sa skyggt:
– Ja tack.
Jag sa:
– Vill du behålla din Gais?
Han sa:
– Jag förstår inte.
Jag sa:
– Du har valt Valparaiso. Samtalet avslutas.
Jag gick ut i Brunnsparken. Den kändes så främmande att det var uppenbart att det var en dröm. Solen sken. Vattnet i Stora Hamnkanalen glittrade blått. Spårvagnarna gick i tid. Till och med de italienska spårvagnarna rullade. De 103 reparatörer som normalt arbetar med dem i vagnhallen dansade vid Lejontrappan och sjöng ”O sole mio”.
Jag stod och njöt i några minuter. Sedan gick jag in till den unge mannen och sa:
– Hur var din kundupplevelse?
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
