Det är över en månad kvar men redan dags att införskaffa vattenfast mascara. Känslorna är som det heter all over the place and so is the smink. Efter en smygande uppladdning som säkert pågått ett tag tog det ordentlig fart när första studentmössan landade på scenen under Håkan Hellströms konsert i Scandinavium i mars. Det blev liksom genast tjockt i halsen och när han tog upp den för att signera och sa något fint på Håkanvis kände jag något varmt som rann längs kinden. Där gick själva startskottet och när de vita mössorna sedan kom flygande i luften som en flock återvändande flyttfåglar väcktes en hel vårflod som behövde komma ut.
Och det var förstås bara början.
Som förälder innebär barnens student en känslostorm med orkanstyrka i byarna.
Studenten är som alla vet den allra vackraste av högtider. Ingen annan rymmer heller så många känslor i ett och samma andetag. Jag firade min egen student för 35 år sedan och kan fortfarande förnimma känslan när vi sprang ut ur skolan. Doft av syren och regnvåt asfalt, bröstet bultande av lika delar lycka och vemod, drömmarna i steget, en hel skoltid i en sekund, ljusnande framtid, glädje, sorg, hopp och eufori.
I mitt hem var det vid denna tid kylan före skilsmässan men alla höll ihop för en stund, pyntade grannens lilla lastbil och såg till att det fick vara min dag. Jag tog vara på precis varje minut. Nästa dag flyttade jag hemifrån, med imponerande sömnbrist men framför allt beslutsamhet och en ljuvlig berusning av frihet i kroppen.
Som förälder innebär barnens student en känslostorm med orkanstyrka i byarna. Jag minns när mitt yngsta barn högtidligt lämnade förskolan och vi pratade om att det var en ny fas med alla barn i skolan. Det konstiga är att det var i går och nu är det hon som ska ta studenten. Yngsta ska ta studenten och nästa fas för föräldrarna torde vara det som så träffande kallas empty nesters och som får folk att skaffa hund eller börja en kurs i keramik.
Följaktligen är min pollenallergi extra tuff i år. Det rinner från ögonen när jag kör bil och hör Håkan sjunga i P4 att din tid kommer, det svämmar över när jag ser alla barn som säljer majblommor på stan och när studentklänningen ska provas måste jag gå undan för att hämta antihistamin. Det är al, alm, björk och sälg och jag vet inte allt.
Ögonen rinner när jag tänker på pandemistudenten för fem år sedan när allt roligt blev inställt för min äldsta dotter och henne klasskompisar och hur de ändå lyckades hitta lyckoruset efter en utmanande gymnasietid. Ögonen rinner när jag tittar på en bild där man ser hur jag tidigt på morgonen kramar henne i trädgården och viskar något i hennes öra när hon i sin vita mössa är på väg till frukost med klassen och ut i livet. Ögonen rinner när jag tänker på att det är min yngsta dotter som tagit bilden i smyg från badrummet på ovanvåningen – för att hon uppfattade Ögonblicket och såg till att föreviga det.
Ögonen rinner när jag ser min pappas inramade studentfoto som min son fick på sin studentdag när hans morfar nyss hade lämnat oss. Ögonen rinner när jag tänker på deras fina samtal om sitt kära Hvitfeldtska, om kemisalar och rekordsnabba löprundor på skolidrotten.
Ögonen rinner när jag lyssnar på Kent och ”Mannen med den vita hatten” från dotterns spellista och ögonen rinner när jag går igenom bilder för att beställa studentskylt.
Ögonen rinner hela tiden och jag skyller oftast på pollen och ibland på klimakteriet – för det får ju i alla fall bli maj innan jag kan säga att det är studenten.
När studenterna väl tar över stan om några veckor är det bara att stå upp för sina vidöppna tårkanaler. Och ja, det är förbjudet att klaga på att studentflak stoppar trafiken eller att musiken stör. Varje litet gnäll kostar tio hjärtliga gratulationer av valfria studenter du möter på stan. Det är deras dag och än finns det tusentals tårar kvar.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
GP Världens gång - kåseri av Maria Näslund: ”Det har snöat hela natten!” | Göteborgs-Posten
