Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Glad påsk? Bild: Malin Clausson
Glad påsk? Bild: Malin Clausson

Malin Clausson: En kanske minnesvärd påsk

Påsken 2020 kommer alla vi som får uppleva den, med största sannolikhet att minnas. Bara det kommer att skilja den från andra påskar.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

Sällan har det väl pratats så mycket om påsken, som inför den här påsken. Det har mest handlat om vad vi ska låta bli. Resa, samlas, kramas. Fira tillsammans. Det har i sanningens namn handlat väldigt lite om själva påsken. Det har, som allt annat och av naturliga skäl, handlat om corona.

Vi skulle kunna stanna där en stund, för att konstatera att det enda vi säkert vet om corona just nu är att det kommer att finnas ett före – och ett efter. Det kommer att finnas ett begrepp som ”corona-påsken”. Förhoppningsvis blir det bara en sådan påsk.

Påsken 2020 kommer alla vi som får uppleva den, med största sannolikhet att minnas. Bara det kommer att skilja den från andra påskar. Åtminstone för mig.

Jag älskar påsken, mer än jul, faktiskt, som familjehögtid betraktad. Maten och sällskapet är ungefär detsamma, men årstiden och platsen – oftast på landet – är till påskens fördel.

De flesta har jag firat med mina föräldrar på deras lantställe, med vår växande familj. Vackra minnen av en mängd fina påskar. Fast minns jag ens påskarna var för sig? Om jag tänker efter riktigt noga ..? Nä. Jag minns dem liksom … i klump. Med stöd av fotografier och en blick på barnen i olika åldrar kan jag förstås peka ut vissa årtal. Men på det hela taget är det en enda sammanflätad bild, av en mängd fina påskar.

Jag minns en som vi firat i Göteborg. Jag minns den för att själva påskafton sammanföll med min brorsdotters födelsedag. Vilket år det var minns jag däremot inte.

Jag minns den första av några jag firat i Skåne. Så jääääkla nykär. Det årtalet minns jag, för jag vet ju också vilket år jag träffade karln. Minns också detta som mitt första möte med den släkt som var hans, och som sedan kom att bli min med. Mitt första möte med Ystadskånska. Begrep inte ett ord vid den påsklunchen.

Tillbaka till påsken 2020 då, som vi kommer att minnas vare sig vi vill eller inte. Det är redan förutbestämt. Men varför inte ge den en sportslig chans? Låt oss försöka minnas den här påsken av ytterligare någon anledning än corona. På social distans har vi nu alla möjligheter att göra något riktigt udda av den här påsken.

Mol allena, eller på tu man hand på två meters håll ute i friska luften, eller via valfritt digitalt forum: utbringa en skål och ett tack till cyberrymden för att den finns, gör den roligaste galnaste quizzen, filma och sprid doppet i sjön, måla extremt många och bisarra påskägg, dela din knasigaste haiku och skicka fler påskhälsningar än någonsin tidigare. Lär dig allt om olika länders påsktraditioner. Dygna framför teven. Överraska ensamma skogsvandrare med ett påskägg och en hälsning från påskharen.

De flesta har jag firat med mina föräldrar på deras lantställe, med vår växande familj. Vackra minnen av en mängd fina påskar. Fast minns jag ens påskarna var för sig? Om jag tänker efter riktigt noga ..? Nä. Jag minns dem liksom … i klump.

Låt hur som helst ingen människa minnas denna påsken av ETT enda skäl.

Som 13-åringen sa efter en frukost kantad av nyheter på radion:

– Om de bara kunde sluta säga ”till följd av corona”. Vem har missat att ALLT beror på corona?

Detta kan bli dagen då vi hittar på något som vi verkligen inte brukar ägna oss åt, och därmed gör den här påsken minnesvärd för något annat än just … ja, ni vet.