Humor kan vara svårt att förklara

”Trolleri går över alla gränser. Behövs inga ord”, skriver Två Dagars krönikör Carl-Einar Häckner.

ANNONS
|

Är på turné i Sverige. I Kumla Folkets hus får vi bärhjälp av tre flyktingar från Afghanistan. De packar ur trollerilådor, kortlekar, cylindrar, fem hattar, bord, en garderob från tjugotalet, ett piano, en gitarr, dekorskärmar och tvåtusen pingisbollar, en trattgrammofon, en vinröd ridå, en frack, en bur, en låda, en gitarr till, 16 biljardbollar och två handgjorda japanska äggbägare i mahogny från Norrköping och mina två duvor från lastbilen.

De tittar nyfiket på alla detaljer och framför­allt mina duvor.

Duvorna heter Kenneth och Jörgen. Fast en av dom producerar ägg hela tiden. Jag måste nog döpa om honom. En av bärhjälpskillarna sätter sig på min barstol.

ANNONS

”Sitt inte på stolen”, säger jag. Förklarar att det är ett gag i föreställningen. Jag demonstrerar. Sätter mig på stolen som sekunden senare brakar ihop. Får ingen reaktion. Humor är svårt att förklara.

Vi har kontakt i alla fall. Trollar bort några bollar av bara farten. Killen ser förbryllad ut när jag snyter ut bollen ur min näsa. Trolleri går över alla gränser. Behövs inga ord. Han har aldrig sett trolleri förut. Ögonen går i kors när bollen försvinner.

Han har varit här ett år. Pratar inte så bra svenska. Etableringen in i samhället går långsamt. Han säger det själv. Att han träffar mest folk från sitt hemland. Jag tror inte dom har träffat en trollkarl förut heller. Jag frågar om det finns comedy i deras hemland. Dom ser undrande på mig. ”Stand up… finns det?”, försöker jag. ”Det kan vara farligt”, säger den andre killen, som står på en stege. Han ser ut som en cool dude från någon surfingshop med sina blonderade slingor. Han pratar ganska bra svenska.

Turnén går sen vidare till Ronneby. Där är det flyktingar från Syrien som hjälper till att bära.

Dom pratar bättre svenska. Ena killen har praktiserat på teatern i ett och halvt år. Jag drar början på min Hadji Hadji Allra Asch-saga. När jag är den svarta stjärngossen på sin flygande matta och vaken om natta.

ANNONS

Jag går loss i figuren och börjar låta. ”Allraach haddji alla allra asch läbba... läbba…” Jag går all in. Det får bära eller brista. Med ljud och saliv hoppar jag omkring som en galen padda, i karaktär.

”Allra asch allra asch.” Sen frågar jag om det betyder något stötande, det jag nyss sa.

Det gjorde det inte.

Sen får jag lära mig att när vi i Sverige säger ”hålla tummen” säger dom i Syrien ”Om Allah vill.”

Sen gick bilen sönder men det är en annan historia.

Carl-Einar Häckner är trollkarl, komiker och musiker. Aktuell på Aftonstjärnan med sin föreställning som varit på turné.

LÄS MER:Vad är det för mening med saker och ting?

LÄS MER:Det är tyst avdelning – duvorna får inte låta

Ser på: Billions. Och Manchester ­United-matcher. Varför? Jag är förvånad, men jag bryr mig.

Äter: Hela tiden husmanskost. Fisk, lax, köttsoppa, fläskfilé med gräddsås och röda pepparkorn. ­Potatis­gratäng.

Lyssnar på: Ace Frehleys senaste skiva Spaceman, som jag köpte på nya Bengans.

ANNONS