Genom åren har det funnits många beröringspunkter mellan japansk och svensk kultur. I mitten av 1900-talet inspirerades många svenska keramiker av den japanska keramiktraditionen och sedan flera år verkar svensk musik ha slagit an en ton hos det japanska folket. Den japanska keramikern Masayoshi Oya är ett slags länk mellan svensk musik och japansk keramik.
– Jag blev förälskad i The Cardigans musik och estetik redan första gången jag hörde dem, berättar Masayoshi. Så jag bestämde mig för att ta mig till Sverige.
Hittade en konsthantverksskola på Öland
Grunderna i keramik hade han med sig från sin utbildning på Aichi prefectual Seto Pottery School i Japan. Efter en hel del research hittade han Capellagården, en konsthantverksskola på Öland. En perfekt plattform att utveckla sina keramiska kunskaper.
– Att det blev just keramik beror nog på att vi fick arbeta med lera i grundskolan. Där väcktes mitt intresse för keramik. Min mor kommer dessutom från ett område där mycket av den japanska keramiken produceras.
Capellagården var en källa för nya erfarenheter och sätt att utföra keramikhantverk. Masayoshi fick upp ögonen för ett friare skapande som uppmuntrades av hans lärare, bland annat Kennet Williamsson. Han fortsatte att utveckla sitt konstnärskap på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg där han tog sin masterexamen 2002.
– På HDK sökte jag efter mitt eget uttryck. Jag gick ifrån den funktionella keramiken och började ta bilder på mina nära vänner som jag sedan överförde till keramiska tavlor. Jag grävde djupare och började undersöka den japanska kalligrafiska traditionen. Det resulterade i en slumpartad arbetsmetod där jag droppade glasyrer och lät dem flyta ut på den keramiska ytan.
Jag började arbeta med ränder inspirerade av midsommar och svenska folkdräkter.
Samma förhållningssätt tog han med sig inför en utställning med temat svensk kultur.
– Jag började arbeta med ränder inspirerade av midsommar och svenska folkdräkter. Jag gick samtidigt tillbaka till mina skollektioner i kalligrafi för att hitta ett personligt uttryck i något som är så generiskt som ränder.
LÄS MER:Recension: Sten A Olssons kulturstipendium – Göteborgs konstmuseum
Intresse för skulpturer på senare tid
När man målar suger leran upp färgen, vilket ger olika skiftningar och skapar oregelbundna mönster.
– Hade jag bott i Japan hade jag nog arbetat mer strikt, men att lämna spår förmedlar konstnärens identitet till betraktaren. Jag tror att svenskarna uppskattar den synliga spontaniteten. Det visar att det finns en människa bakom konstnärskapet.
På senare tid har han intresserat sig för skulptur, för att utforska fler sidor av keramiken,
– Jag ser inget problem att kombinera skulpturala objekt med brukskeramik. Jag vill inte ha en given signatur.
Resultatet är en kombination av exakt drejade former och kavlade imperfekta former med olika glasyrer. Inför utställningen på Göteborgs konstmuseum har han testat ett hundratal olika varianter.
Han har en tydligt estetiskt inställning till sitt konstnärskap, samtidigt finns en respektlös charm och busighet. De nya objekten är fragila, men samtidigt väldigt kraftfulla. Kanske hör man också Nina Perssons röst om man lägger örat till Masayoshi Oyas verk.
LÄS MER:Lisa Larsons kraftfulla sidor
Stenastiftelsen
Ska stödja framåtsträvande, kreativa människor i deras strävan att uppfylla sina mål. I år får Masayoshi Oya stipendiet ”för ett keramiskt arbete som med nyfikenhet och sensualism gör kärlen till koncentrerade bitar av poesi.”
Övriga stipendiater är akvarellkonstnären Martha Ossowska Persson och skulptören Eva Löfdahl. Samtligas verk ställs ut på Göteborgs konstmuseum fram till den 23 februari.
