I sin professionella roll som designer på reklambyråer är Sara Sandström känd för att peka med hela handen, i sin andra kreativa profession som konstnär är det intuitionen och hjärtat som får visa vägen.
Hon hade en annorlunda uppväxt i en liten by i Värmlands djupa skogar.
– Min pappa som kom från en folkhemsbakgrund skrev och mamma som är från en finare familj målade på fritiden. Vår familj var väldigt alternativ i en annars ganska konservativ by. Vi bodde i en gammal musikhögskola, runt middagsbordet kunde det en kväll sitta chilenska flyktingar, en jesuitpräst, diverse musiker och alla vi fyra barn fick alltid vara med.
LÄS MER:Duon bakom lyxparfymen Agonist lanserar nytt varumärke
Att tidigt varit exponerad för att det finns många olika sätt att leva på har gjort henne till någon ”som inte passar in någonstans men är välkommen överallt”.
– Jag kan bli rastlös och känna mig rotlös av att vara som jag är. Men det är också en fin gåva, för jag är aldrig rädd att åka någonstans, jag reder mig var jag än hamnar.
Steg för steg kunde jag kasta av mig det gamla för att en annan röst skulle få komma fram.
Första minnet av att måla i akvarell har hon från när hon var sex sju år.
– Likt en trogen följeslagare återkommer jag alltid till akvarellen. Akvarellen går inte att kontrollera och är en bra motpol till min egen starka vilja, den ger mig motstånd.
Sara Sandström
Yrke: Konstnär och designer.
Bakgrund: Studier på Academy of Art University i San Francisco, har en examen (BFA) i Grafisk design och Grafik.
Bor: Lägenhet på Kungshöjd och sommarhus utanför Fjällbacka, med familj och katt.
Aktuell: Akvarellmålningar i en ny serie, utställningen ”Not necessarily the truth” är framflyttad. Se Saras målningar på sarasandstrom.se eller på Instagram: sarasandstrom.art
Tvivlen hade satt sig i kroppen
Periodvis har Sara levt på sin konst, men för två år sedan hade hon kört fast på många plan i livet och tvivlen hade satt sig i kroppen som värk och smärta.
– Det var otroligt förlösande när jag började jobba med min kropp, yoga och styrketräning. Jag gick även till en osteopat. Steg för steg kunde jag kasta av mig det gamla för att en annan röst skulle få komma fram.
LÄS MER:Så ska Ringön bli en levande del av Göteborg
En amerikansk vän tillika författare kom på besök i sommarstugan, de pratade till sent in på natten.
– ”The idea is the enemy of the artist”, sa hon. När det intellektuella tar över blir skapandet dött, det intressanta är i stället det som finns bakom idén, rörelsen som sätter i gång allt. Eftersom ord, poesi och texter alltid varit viktiga för mig, även om jag själv inte är författare, anammade jag min väninnas process att snabbt skriva av sig på ett papper. Det var som att trycka på en knapp som öppnade fördämningen. Jag skrev frenetiskt!
Skrivandet blev en katalysator
Skrivandet blev en katalysator och eftersom författande inte var hennes disciplin fanns inga förväntningar.
– Jag var fri i orden. Behövde inte prestera som jag ofta gjort i måleriet, eftersom jag var duktig på det. Jag vågade vara subjektiv eftersom texterna jag skrev ändå inte skulle visas för någon.
Efter en månad av skrivande förra året, det hon kallar sin ”Knausgårdsommar”, blev historierna även bilder och målningar.
– De blev för första gången subjektiva, utifrån min sanning, inte utifrån en förväntan om vad jag borde måla.
LÄS MER:Följ med till Göteborgs hemliga konstsamling
Målningarna skalades upp
Målningarna skalades upp till 1,6 gånger 2 meter vilket gör dem ännu svårare att kontrollera och fysiskt tunga att jobba med, färgerna blev starkare och motiven abstrakta. Sara häller ut färg på papper, utan skisser, formerna blir runda och mjuka.
– I processen blir jag totalt introvert, jag måste lyssna till vad verket vill, det är som en röst för mig. Målningarna är ett hantverk i många lager och hela jag ska med, även det jobbiga. Försöker man dölja sin svärta för omvärlden manifesterar den sig i alla fall på något annat vis. Så alla färger, även svart, får vara med. Alla målningarna har små förbindelser i svart eller guld, dessa är kärleken, acceptansen till sig själv och världen i stort och i smått.
Serien som Sara arbetat med i snart ett år är bara början på en resa.
– Namnet ”Black Corfu” är också en titel på en roman av Karen Russell, en spökhistoria som utspelar sig i en skog. Skogen som kan vara mörk och hemsk men också en trygghet. Målningarna är numrerade. Blir jag någonsin klar? Jag har ingen idé, jag är bakom idén, säger hon och ler.
