Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Carl-Einar Häckner är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.
Carl-Einar Häckner är krönikör i Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.

Carl-Einar Häckner: Att bli gammal i Sverige är ett dilemma

GP:s krönikör ser en framtid där medborgarna får betalt för att se till att de inte blir lastgamla och sätter sitt hopp till vampyrerna.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Tänker på framtiden. En dystopisk tid föranleder fantasin att kröka sig ut i oroliga idéer om hur det skulle kunna bli om statens människosyn blir ännu mer rationell. Behövs vi människor för jorden? Jorden skulle må bra mycket bättre utan oss.

Det är inte så att blommorna behöver asfalt. Fåglar flyger dit dom vill. Träden växer bra utan att vi lägger oss i.

Jag fick den absurda och bisarra tanken att vi människor i framtiden kommer uppmanas av de styrande att avsluta våra liv i förtid, så vi inte ligger samhället till last. Som tack skulle vi kunna få en bonus. Dom sista tio åren skulle vara en riktig räkmacka med bara glädje, nöjen, semester och avslappning. Vi skulle få gratis inträde på Liseberg, gratis möbler på Ikea. Tre resor om året till Spanien. Gratis lunch en dag i veckan på Kometen. Gratis parkering. Resor till Stockholm. Besök i Oslo. Gratis tårta när man fyller år. Fem års bingolotter. Gratis böcker från sina favoritförfattare. Museum skulle var gratis.

Våra rättigheter inskränks, vi får inte skriva vad vi vill.

Berättade om denna idé för mamma när vi satt och åt den godaste semlan i Göteborg.

Hon blev chockad. ”Men Carl-Einar! Vad är det du säger?”

Den reaktionen är obetalbar. Tonfallet. Känner mig som ett barn som tryckt på en knapp. Jag springer runt i lägenheten i Gårdsten. Håller en porslinskål i handen. Mamma jagar mig. Jag har kontroll.

Mamma frågade var jag hade läst detta.

”Det har jag tänkt ut själv. Inspirerad av undergångskänslan i tiden vi har just nu”, svarade jag. Ville väl vara lite provocerande och rolig.

När man blir äldre räknas man inte alls längre. Vi människor blir i stället en kostnad för samhället.

Tvärtom ser det dystert ut för våra samhällen och människorna på jorden. Det blir mer diktaturer runt om i världen och mer styrning från staten. I Sverige också. Våra rättigheter inskränks, vi får inte skriva vad vi vill. Vi kan bli anklagade för spioneri om vi har fel åsikter.

När man blir äldre räknas man inte alls längre. Vi människor blir i stället en kostnad för samhället. Att bli gammal i Sverige är ett dilemma. Och en filosofisk fråga. Vilket samhälle ska vi ha?

Människor kostar alltid pengar. Det finns vårdplatser men är ont om personal. Allt tar tid. Människor i min närhet får vänta i vårdkö med smärtor för att deras åkomma inte är dödsakut. Är det så det ska bli när man blir gammal? Blir förbannad.

Annars var julen bra. Nyåret var tyst, långt ifrån raketer och smällare. Hunden Matchka mådde bra. Jag har inte gett upp hoppet än om det goda i människan. Själv hoppas jag på att bli biten av en vampyr så jag slipper problemet med att dö.

Ser: Sträcksåg ny serie, ”Interview with the Vampire”. Baserad på bok av Anne Rice med samma namn (”En vampyrs bekännelse”). Och dokumentär om Clive Davis på Netflix. Rekommenderas. En otrolig musikman och skivbolagschef.

Läser: Binti-trilogin av Nnedi Okorafor. Mycket bra. ”För vem talar jag framtidens språk?” av Göran Sonnevi. Underbar. Trolleriboken ”Sonata”. Fantastisk.

Lyssnar på: Fryderyk Chopin, ”Nocturne op. 9 n.2 Ess-dur”. Klezmer, judisk musik. ”Chiribim Chiribom Medley” med Boris Savchuk.

Fler krönikor av Carl-Einar Häckner:

LÄS OCKSÅ: Vilken tur att poeter som Bob Dylan finns!

LÄS OCKSÅ: Jag vill också ha en vän som Slas

LÄS OCKSÅ: Vad har jag för färg?

Missa inte det senaste från Två Dagar!

Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.