Vaknar av ett bröl. Det är tranorna. Dom flyger i pilspetsade formationer uppe i himlen över hustaken. Det är sensommar och indiansommar. Fantiserar om fåglarna, skriken, brölet när ettusen fåglar, tvåtusen fåglar, brummar över mitt hus likt flygplan från andra världskriget.
Var är jag? frågar jag yrvaket. Berlin? London? Nej, det är Morup i Halland.
Dom är uppe i varv. Tranorna. Tänker att dom ska med ett plan och stressar över packningen. Men dom har allt. Någon stress är det. Eller? Vi får se. Jag ska också med plan och hinna med ett tåg och sen vidare och köra bil. Alltid på väg.
Nu är det ny regering på gång. Det kommer säkert ta ett par månader. Det blir så skönt nu när dom kommer att fixa allt. Särskilt klasskillnaderna i Sverige och stoppa utanförskapet och förhindra skjutningar och den kriminella lusten och drivet. Hur det ska gå till? Mer straff och lite hot om deportering. Kommer det fungera? Vad tror ni? Det känns rätt hopplöst, men tiden fixar ibland saker. Får vi hoppas.
Andas in djupa andetag. Vaknar långsamt.
Luften i Halland känns som en dryck av friskhet med fönstret öppet lite grann. Måste ha något på huvudet. Det blir för kallt annars. Väldigt hälsosamt känns det.
Livet är ju faktiskt toppen.
Jag hör Pär Rådström-rösten. Det är som att han läser högt ur boken. Vill höra honom beskriva samhället nu.
Bör ta nittio minuter innan jag dricker min espresso så kroppen hinner vakna i sin egen takt. Som en tjej tipsade mig om på en hotellfrukost utanför Höganäs. Hon sa att kroppens egna hormoner ska vakna först innan espresson dricks. Låter rimligt.
Hemma i Göteborg hörde jag Lena Andersson på radion. Många gjorde det. Hon pratade om Pär Rådström. Slängde mig på en sån där livsfarlig elsparkcykel och åkte till antikvariatet och rensade en hylla på fyra Rådström-böcker. Fin text. Härligt att läsa. Känns lite mer invecklad i funderingarna än till exempel Dagerman som är to the point omedelbar i det existentiella beskrivandet. Jag hör Pär Rådström-rösten. Det är som att han läser högt ur boken. Vill höra honom beskriva samhället nu. Problemen vi har. Han kan formulera sig om tiden. Pär Rådström skrev noveller, radiotexter och romaner. Han var kompis med Lars Forssell och Slas.
Vem är jag kompis med? Jag vill också ha en vän som Slas. Eller Lars Forssell. Har trollat hela livet, hållit på med lättsam underhållning på dödligt allvar. Har sett storheten i det enkla. Det är inte för sent att läsa böcker och bli kompis med Slas och Rådström, Lena Andersson och dom andra.
Läser: Groucho Marx memoarer. Mycket rolig. Otrolig och kärleksfull. Och Pär Rådström. Orden är närvarande. Tidlöst.
Lyssnar på: Bob Dylans ”Buckets of Rain”.
Äter: Cheddarost, smör och rostat bröd. Osten bör stå framme en halvtimme innan, annars smular den, märkte jag.
Läs fler krönikor av Carl-Einar Häckner:
LÄS MER:Vad har jag för färg?
LÄS MER:"Jag blev en hockeyback vid bankomaten”
LÄS MER:Johnny Depp och Amber Heard tar upp all min tid
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
