I en remiss till Östra sjukhusets Auroramottagning för förlossningsrädda står det:
“Förstföderska som är remitterad till Aurora på grund av en kraftig förlossningsskräck. Hon är inte rädd för smärtan, men för att barnet och hon själv ska skadas allvarligt.”
Läkaren beskriver att kvinnan själv förlöstes med ett så kallat urakut kejsarsnitt och att hon ända sedan hon var liten varit rädd för att föda. Så rädd att hon dragit sig flera år för att bli gravid. Men nu är hon gravid och skräckslagen.
“Under denna graviditet sover hon knappt om nätterna, cirka fyra timmar per dygn sammanlagt. När hon sover har hon ständigt mardrömmar om en kommande förlossning. Skräcken inför förlossningen har tagit över hela livet och graviditeten. Hon vill absolut inte bli övertalad att ens försöka gå in i en vaginal förlossning utan ser det som en förolämpning att man föreslår att hon ska läsa rekommenderad litteratur från Auroramottagningen”, skriver läkaren.
Läkaren avslutar remissen med att skriva att hon verkligen rekommenderar att den här patienten får ett beslut om ett planerat snitt direkt.
Kvinnan det handlar om heter Emilia Ekeblad. Remissen skickas från mödrahälsovården när hon är gravid i fjärde månaden. Men något planerat snitt kommer inte att beviljas förrän två veckor innan beräknad förlossning. Tiden däremellan, och även därefter, kommer att bli ett helvete.
En annan Emilia, Emilia Witkowska, är gravid och inskriven på Auroramottagningen ungefär samtidigt, men av en helt annan anledning.
Emilia Witkowska har varit med om flera allvarliga magoperationer i Rumänien och fått rekommendation därifrån att föda med planerat kejsarsnitt. Ärren från de tidigare ingreppen kan nämligen göra operationen särskilt komplicerad och tidskrävande. Om hon skulle föda vaginalt och det blir komplikationer där bebisen måste ut genom ett ur-akut snitt är bebisens liv i fara, har läkaren sagt. Emilia själv riskerar svåra komplikationer.
Men inte heller Emilia Witkowska beviljas ett kejsarsnitt på Auroramottagningen på Östra.
Aurora i Göteborg är störst i Sverige
Auroramottagningen på Östra sjukhuset är den största och också den första i sitt slag i Sverige. Varje år remitteras mellan 700 och 800 kvinnor till Aurora i Göteborg. Det är kvinnor med svår rädsla eller oro inför förlossningen eller som har en önskan om ett planerat kejsarsnitt. Väntetiden är lång och de flesta förstföderskor kallas inte förrän i graviditetsvecka 27. Omföderskor kallas lite senare.
Vi träffar Emilia Ekeblad i radhuset på Hisingen två år efter förlossningen. Hennes dotter Maj leker med en ballong från sitt tvåårskalas. Minnena från graviditeten smärtar fortfarande.
– Det här är det värsta jag har varit med om. Jag är helt chockad över att det kan gå till så här i Sverige, säger Emilia Ekeblad.
Vad händer om jag inte hinner i tid? Om det inte finns plats?
Efter remissen från läkaren fick hon förtur till ett samtal med en Aurorabarnmorska. Men något beviljat kejsarsnitt var det inte tal om i det läget.
Hennes fall togs upp på den så kallade Auroraronden som består av bland annat barnmorskor med terapeutisk påbyggnadsutbildning och läkare, varav merparten inte träffat Emilia. Ronden beslutade att hon ska få ett så kallat förlossningskontrakt.
Förlossningskontraktet innebär att Emilia ska börja föda vaginalt. Om hon en bit in i förlossningen fortfarande vill ha ett kejsarsnitt ska hon få det – givet att förlossningen inte gått för långt.
Då kanske jag tvingas föda vaginalt ändå, mot min vilja.
Emilia kände väl till kontraktet och hade varit tydlig med att hon inte kände sig trygg med det.
– Vad händer om jag inte hinner i tid? Om det inte finns plats? Om det är fyra akuta snitt på kö och jag kommer in sent och de inte hinner stoppa upp det här förloppet. Då kanske jag tvingas föda vaginalt ändå, mot min vilja. Och det ville jag verkligen inte riskera, säger hon.
Läkare i Borås gjorde en annan bedömning
Även Emilia Witkowska erbjöds ett förlossningskontrakt. Och precis som för hennes namne så kändes det inte som en möjlig väg för henne.
– Det var ju ett akut snitt jag ville undvika till varje pris, säger hon.
Emilia Witkowska önskade en second opinion men förstod snabbt att det inte gick att få på Östra sjukhuset då alla läkare redan varit med och fattat beslutet gemensamt på ronden.
Hon lovades en remiss till Varbergs sjukhus men i vecka 34 hade någon sådan fortfarande inte skrivits. Emilia Witkowska började då få sådan panik att hon mejlade till alla sjukhus hon kunde hitta i Sverige. Hon bokade även ett kejsarsnitt på en privat klinik i Polen.
Men samma dag som Emilia Witkowska och hennes sambo skulle åka till Polen fick hon en läkartid i Borås. Läkaren där gjorde en helt annan bedömning.
– Hon var väldigt förstående och godkände ett snitt efter bara några minuters samtal.
Nej till planerat kejsarsnitt stod fast
Vid den här tiden började även Emilia Ekeblads beräknade förlossningsdatum närma sig. Hennes ångest var större än någonsin.
Hon sökte hjälp hos en privat psykolog som konstaterade att Emilia utvecklat en depression på grund av Aurora-processen och att hon led av svår förlossningsrädsla, sömnlöshet och visade reaktion på svår stress. Psykologen skrev ett intyg som skickades till Aurora.
Som om jag inte visste mitt eget bästa.
Men inte heller det fick hennes läkare att omvärdera beslutet. Nej till planerat kejsarsnitt stod fast.
– Jag har nog aldrig blivit så förminskad i hela mitt liv. Man pratade till mig som om jag inte visste mitt eget bästa, säger hon.
Emilia Ekeblad berättar att Auroras främsta argument var att det var bättre för barnet att födas vaginalt.
– Man målade upp förlossningen som en terapeutisk upplevelse för mig. Att jag skulle lära mig att inte ha ett så stort kontrollbehov och att det skulle vara bra för min personliga utveckling att föda barn, säger hon.
När det bara var två veckor kvar innan beräknad förlossning beviljades Emilia till slut ett kejsarsnitt, men datumet lades efter att barnet var beräknat att komma.
Hon minns att det sista barnmorskan sa innan de skiljdes åt var: ”Jag hoppas att du får värkar innan, Emilia, så att du förstår att det inte är så farligt.”.
Flera Ivo-anmälningar
Emilia Ekeblads och Emilia Witkowskas berättelser är inte unika. GP har granskat Ivo-anmälningar, sociala medier, myndighetsdokument och pratat med experter. Bilden som träder fram är en kontroversiell vård som hjälpt många att komma över sin rädsla – men för vissa gett trauman för livet.
Och det är klart att vi beklagar att det är så här man upplever det.
Nedan följer utdrag ur åtta kvinnors anmälningar till Ivo. Samtliga anmälningar gäller Auroramottagningen i Göteborg. Samtliga kvinnor är anonymiserade och har godkänt att deras berättelser publiceras.
Auroramottagningens ledning har fått ta del av utdrag ur kvinnornas berättelser. De kan på grund av patientsekretess inte kommentera de enskilda fallen, men vi får ställa frågor om processen på Aurora till vårdenhetschefen Margareta Risenfors och ansvarig barnmorska och sektionsledare Jenny Lysell Bengtsson.
– Vi fattar ju beslut på den informationen som vi har innan och försöker att utforska så mycket som möjligt och ta hjälp av andra professioner. Vi har en psykiatriker kopplad till Aurora. Men det är klart att ibland blir det fel bedömning. Och det är klart att vi beklagar att det är så här man upplever det. Vi vill ju att alla ska få en så bra upplevelse som möjligt, säger Margareta Risenfors.
Alla patienter har rätt att få samma erbjudande om samma behandling som alla andra.
– Vår tanke är ju att om vi kan hjälpa kvinnor att få en bra förlossningsupplevelse, så kommer det vara läkande på lång sikt. Någonting som kan generera positiva effekter på lång sikt även om det är jobbigt i stunden, säger Jenny Lysell Bengtsson.
Auroramottagningen vill framhålla att de ärenden som anmäls till Ivo handläggs enligt deras rutiner. Ivo-ärenden som gäller bemötande går vanligen tillbaka till verksamheten som patientklagomål och handläggs då enligt gällande rutiner.
En del kvinnor har nekats kejsarsnitt trots intyg och rekommendationer från läkare utanför Aurora. Hur ser ni på det?
– Det tänker jag att vi nästan inte kan svara på. Det är ju en läkarbedömning. Ibland händer det att man fått en rekommendation som ligger långt tillbaka i tiden där man inte ser att det skulle vara farligt för kvinnan att föda vaginalt. Det kan också vara att man har intyg och utlåtande från andra länder där man ser det på ett annat sätt. Det kan ju vara svårt eller problematiskt. Men vid sådana tillfällen så kan det vara så att vi, efter ny läkarbedömning och behandlingskonferens, ser att det inte finns en medicinsk indikation, säger Jenny Lysell Bengtsson.
På frågan om varför de inte följde rekommendationerna i remissen från Emilia Ekeblads läkare svarar Margareta Risenfors att Aurora är en specialistmottagning med ett visst arbetssätt.
– Alla patienter har rätt att få samma erbjudande om samma behandling som alla andra. Annars skulle hon få någonting sämre. Vi behöver träffa en kvinna för att fatta ett sådant beslut.
Jenny Lysell Bengtsson fyller på:
– Oavsett om man vill ha hjälp eller om det är så att man har önskemål om att få kejsarsnitt så behandlar vi alla likadant för att alla ska få en likvärdig bedömning. Och det tänker jag är ett rättssäkert sätt att jobba på, säger Jenny Lysell Bengtsson.
Värkarna satte igång
Hemma hos Emilia Ekeblad har dottern Maj tröttnat på ballongen och vill titta på Pippi Långstrump. Trots löftet om det planerade snittet så blev starten på hennes väg ut i livet precis så kaotisk som Emilia fruktat.
Kvällen innan det planerade snittet satte nämligen värkarna i gång och möjligheterna till ett lugnt genomfört snitt försvann.
Det förstörde hela min graviditet och jag tänker fortfarande på det ganska ofta
När hon och sambon väl satte sig i bilen och åkte till förlossningen hade Emilia Ekeblad fullskalig panik. Hon var rädd att hon skulle råka möta personal från Auroramottagningen och bli tvingad att genomgå en vaginal förlossning.
Men väl inne på förlossningen fick hon lösa in sitt förlossningskontrakt. Dottern förlöstes med ett akut kejsarsnitt och det blev till slut en fin upplevelse.
Men vägen dit önskar hon ingen annan.
– Jag är så jäkla ledsen över detta. Det förstörde hela min graviditet och jag tänker fortfarande på det ganska ofta. Det är någonting jag kommer att bära med mig.
För Emilia Witkowska blev kejsarsnittet i Borås komplicerat och utdraget, precis som läkaren som opererade henne i Rumänien hade förutsett.
På grund av sammanväxningar gick tunntarmen sönder och förlossningsläkaren fick kalla in en kolorektalkirurg för att sy ihop tarmen innan de kunde ta ut bebisen.
– Efter operationen sade de att det var helt rätt att göra detta under planerade förhållanden och de skrev i min journal att om jag ska ha fler barn så måste det vara ett planerat snitt, berättar Emilia Witkowska.
Men den här händelsen har påverkat henne och hennes sambo så mycket att de beslutat sig för att inte gå igenom det igen.
– Även om jag fysiskt klarar av en till graviditet och innerst inne skulle vilja ha ett barn till så vill vi inte chansa på att Östra sjukhuset skulle följa rekommendationen från Borås sjukhus.
LÄS MER:Vårdens tävlingsmoment: Minska antalet kejsarsnitt
LÄS MER:Där forskning och riktlinjer saknas frodas orättvisa lätt
Din åsikt!
Vad är dina erfarenheter när det gäller vården av förlossningsrädda? Hur skulle du vilja att vården såg på kejsarsnittet? På onsdag den 26 april öppnar vi upp för debatt på vår sajt. Håll utkik efter artikeln som heter just Din åsikt. Där har du chansen att dela med dig av dina tankar och se vad andra tycker. Vi kör i gång klockan 07.00 och finns med dig hela dagen.
