Efter en lång utläggning om vad regeringen Löfven gjort sedan valet 2014 kom statsminister Stefan Löfven (S) under måndagens presskonferens äntligen fram till sitt besked: Talmannen Andreas Norlén får i uppdrag att sondera terrängen i riksdagen för att hitta nya regeringsalternativ.
Det var ett dåligt beslut. Riksdagen är låst, klämd mellan två tydliga alternativ som inte kan samla tillräckligt med stöd för ett stabilt regeringsunderlag med goda möjligheter att driva igenom en budget. Det parlamentariska läget har inte förändrats sedan 2018 då talmannen fick fika i fyra månader för att vaska fram en regering.
LÄS MER: Så kan Liberalerna hitta sin plats i svensk politik igen
De gamla januaripartierna bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet är beroende av stöd från Vänsterpartiet, ett parti Annie Lööf (C) inte vill budgetförhandla med. C säger nej trots att förra veckans misstroendevotering var en påminnelse om att V inte längre vill vara ett passivt stödparti.
Å andra sidan kan Ulf Kristersson (M) inte heller bli statsminister med stöd från endast Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Inte så länge Centerpartiet är redo att rösta ned ett borgerligt regeringsalternativ som måste stödjas av SD.
Och om veckan som följt förra måndagens misstroendevotering visat något är det att ingen öppning har skett mellan riksdagens partier. Förutom att Liberalerna åter anslutit sig till de övriga borgerliga partierna efter sin ökenvandring i skuggan av Socialdemokraterna.
LÄS MER: Så blir C en dörrmatta åt Socialdemokraterna
Ett extra val hade därför varit det minst dåliga för Sverige, trots att Stefan Löfven hävdar motsatsen. Dels för att det är rimligt att låta svenska folket säga sitt om de alternativ som formerats i riksdagen under mandatperiodens gång men främst för att det hade kunnat frigöra vår fastlåsta riksdag. Men det vågar inte Löfven, och argumenten han använder för att driva den här linjen håller inte.
Under hela presskonferensen återvände Löfven till pandemin som det främsta skälet att inte hålla ett extra val. Enligt Löfven vore det oansvarigt, inte minst mot vårdpersonalen.
Men val i olika omfattningar har hållits som planerat i länder som USA, Storbritannien och Frankrike. Att pandemin skulle utgöra ett hinder mot extra val stämmer alltså inte. Dessutom kommer en stor del av befolkningen vara färdigvaccinerad lagom till ett extra val, och ännu fler ska ha fått första dosen.
Dessutom tillkommer förtidsröstning, poströstning och möjligheten till röstombud. Om svenska folket kan stå i långa coronasäkra köer till Systembolaget dagen innan midsommar, kan svenska folket även stå i coronasäkra köer till vallokalerna.
Under presskonferensen talade Stefan Löfven om att januariavtalet kom till för att S, MP, C och L ville skydda demokratin mot främlingsfientlighet och illiberala krafter. Men om den bärande drivkraften till samarbete är att isolera ytterkantspartier som S anser vara odemokratiska, varför inte släppa fram en borgerlig regering och ingå ett aktivt budgetsamarbete med Ulf Kristersson? Vore inte det att ta ansvar? Eller innebär ansvar för landets bästa att övriga partier måste underordna sig S, enligt Löfven?
LÄS MER: Det är slut med Socialdemokraternas maktspel
Men i stället levererade Stefan Löfven floskler om corona och demokratins undergång. Och när talmansrundorna väl är över finns det en stor sannolikhet att Stefan Löfven åter är statsminister, men med ett ännu mer vacklande regeringsunderlag än tidigare. Löfven är helt enkelt en statsminister vi aldrig tycks bli av med, trots alla de regeringskriser som följt honom sedan valet 2014. Först föll hans budget 2014, sedan blev han bortröstad efter valet 2018 men kom tillbaka för att till sist bli bortröstad igen förra veckan. Är det verkligen en statsminister som tolereras av Sveriges riksdag? Och är det verkligen ansvarsfullt att testa detta igen?
