År 1980 röstade svenskarna om kärnkraftens framtid. Arkivbild
År 1980 röstade svenskarna om kärnkraftens framtid. Arkivbild Bild: Per Klaesson / TT

Karin Pihl: Ständigt velande om kärnkraft har skadat Sverige

Det är 40 år sedan riksdagen beslutade att den svenska kärnkraften ska avvecklas. Den planen har reviderats gång på gång. Nu är velandet förhoppningsvis över för gott.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Linje två är nu slutgiltigt död. Så kan man tolka regeringens besked på onsdagsmorgonen. Under en presskonferens med statsminister Ulf Kristersson (M) och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) kom nyheten att regeringen nu tar ett inledande steg för att möjliggöra utbyggnad av den svenska kärnkraften.

Det ska bli tillåtet att bygga kärnkraft på andra platser än i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Maxtaket på tio reaktorer tas bort. Regeringen vill också se investeringar i modern, småskalig kärnkraft. Lagändringen beräknas träda i kraft om ett drygt år.

Därmed är 40 år av stiltje i kärnkraftsfrågan förhoppningsvis över. Enligt resultatet i folkomröstningen 1980 skulle den svenska kärnkraften avvecklas i den takt som ”var möjlig”. Ingen utbyggnad av kärnkraft fick förekomma (att bevara och utveckla den svenska kärnkraften även på sikt fanns inte med som alternativ i omröstningen). Riksdagen fattade ett beslut att de tolv reaktorer som då var i drift eller under uppbyggnad skulle få användas, men att inga nya fick byggas, och att kärnkraften skulle vara borta år 2010.

ANNONS

Så blev det ju inte. Men inställningen att kärnkraften ska avvecklas har ändå präglat energipolitiken sedan dess. I stället för att avveckla kärnkraften på utsatt datum har planerna reviderats i blocköverskridande överenskommelser. Avvecklingen har skjutits på framtiden.

Statsminister Torbjörn Fälldin (C) ville redan när han vann valet 1976 avveckla kärnkraften. Men det gick inte, eftersom hans regeringskamrater i Folkpartiet och Moderaterna inte delade Centerpartiets kärnkraftsfientliga uppfattning. Under 1980-talet fanns också starka strömningar inom Socialdemokraterna emot kärnkraften, inte minst företrädd av energiminister Birgitta Dahl (S), som införde det så kallade tankeförbudet – alltså förbud mot att forska om atomenergi. Men industrins ställning inom S var och är stark, och det har alltid funnits en starkt kärnkraftsvänlig falang inom S.

Det blev därför ett ständigt velande. Nu senast i form av Energiöverenskommelsen mellan S, MP, M C och KD från 2016. Den slog fast målet att Sverige ska ha en hundra procent förnybar - kärnkraft är fossilfri men räknas inte som förnybar - elproduktion år 2040, samtidigt som ”straffskatten” på kärnkraft togs bort då politikerna var rädda för att en snabb nedläggning skulle orsaka problem för landets energiförsörjning. Men den överenskommelsen höll inte länge. 2019 hoppade M och KD av.

ANNONS

Sammanfattningsvis kan man säga att den svenska inställningen till kärnkraft har varit ungefär att den ska avvecklas, men inte nu. Nu måste vi ju värna om jobben och tillväxten. Men sen – så vi ska inte investera i några nya reaktorer, utbilda forskare och ingenjörer eller signalera till marknaden att kärnkraften har en roll i framtiden. Nej nej, den ska väck. Men sen.

Problemet är bara att det där ”sen” aldrig kommer att komma. Visionen om 100 procent sol, vind och vatten är en illusion. Självklart finns det plats för dessa energikällor. Inte minst vattenkraften är en helt avgörande del i den svenska energimixen. Men kapaciteten är redan utnyttjad till max. Vindkraften har stor potential att byggas ut till havs.

Men för att värna svensk industri, arbetstillfällen, tillväxt och välfärd – på ett fossilfritt sätt – behöver vi kärnkraften. Att den inte avvecklats helt trots att det gått över 40 år sedan omröstningen är ett tecken om något.

Den svajiga inställningen till kärnkraften har skadat Sverige. Den har gjort att vi halkat efter på forskningsområdet. Den har gjort att nödvändiga investeringar i ny kärnkraft och livsförlängande åtgärder hos nu existerande reaktorer uteblivit. Det har signalerat till marknadens aktörer att det inte är lönt att investera i energislaget. Sedan har man skyllt på "marknaden" när reaktorer lagts ned.

ANNONS

Att regeringen nu stakar ut en tydlig linje är bra. Men ansvaret vilar också tungt på Socialdemokraterna. Om S vinner valet 2026 måste man fortsätta på den linje som Kristerssons regering nu presenterar. Man kan inte, som tidigare, låta Centerpartiet och Miljöpartiet diktera villkoren och vika sig för ideologiskt drivet kärnkraftsmotstånd. Det måste vara slut med velandet.

LÄS MER: Det var inte marknaden som gav oss svensk kärnkraft

LÄS MER: Kärnkraft nödvändig för den gröna omställningen

ANNONS