Till slut, och efter lång väntan, hände det. Regeringen tillåter slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark. Det innebär att det finns en långsiktig plan för hur våra kärnreaktorers avfall ska hanteras och förvaras.
Alla är inte nöjda över beslutet. Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) menar att kopparkapslarna inte är säkra. De kan läcka. Miljöpartiets Per Bolund anser att tekniken inte är säker och att vi skjuter problemet kärn kärnavfall på framtiden. Samma partis klimatpolitiske talesperson, Lorentz Tovatt hävdar att det är ett "underbetyg till svensk politik att högeroppositionen tillåtits hota sig till detta utfall".
Långt nere i urberget kommer bränslet befinna sig, inkapslat i koppar, lera och sten. Metoden är noga utredd sedan 1970-talet. Det är ingen hastigt påkommen lösning. Frågan är dessutom om det egentligen spelar någon roll huruvida slutförvaret håller i hundra tusen år, eller ens hundra år.
Redan i dag finns teknik som möjliggör att att delar av uranet återanvänds. I Frankrike, som har 58 kärnkraftsreaktorer och får omkring 70 procent av sin el från kärnkraft, har kärnbränsle återanvänts sedan 1960-talet. Det behövs. Landets reaktorer lämnar efter sig 1150 ton kärnbränsle per år.
Genom en avancerad kemisk process plockar man ut de delar som sedan kan användas som bränsle i reaktorerna på nytt. Tekniken finns redan även om den inte på något sätt är perfekt eller gör det möjligt att återanvända hundra procent av kärnbränslet.
Om mänskligheten om bara några hundra år inte har vidareutvecklat den teknik som redan används i Frankrike så är sannolikt vårt största problem inte att slutförvar läcker. Det skulle nämligen tyda på att vår teknologiska utveckling helt avstannat – eller gått bakåt.
Vissa kommer aldrig, oavsett teknologisk utveckling, att acceptera kärnkraften. Till dessa hör paradoxalt nog Miljöpartiet, som ju i stället likt systerpartiet i Finland borde vara de ivrigaste anhängarna av kärnkraft, men som nu är dess största motståndare.
Samtliga energislag bär med sig olika nivåer av risk för natur och människa. Allt är en fråga om avvägningar och kostnader. Trots att kärnkraften lyst upp våra samhällen i mer än halvt sekel är antalet döda som en konsekvens av kärnkraften mycket få.
I en sammanställning av dödlighet per terawattimme (TWh) är brunkol och kol absolut farligast, 32,72 respektive 26,62 döda per TWh. Kärnkraft däremot, befinner sig på låga 0,07 per TWh. Vilket är på nivå med vind- (0,04) och vattenkraft (0,02).
Tjernobylolyckan, förevigad i böcker och filmer, skördade totalt 62 dödsoffer fram tills år 2008. Jämför det med kolkraftens oerhörda konsekvenser i form av omkring en miljon för tidiga dödsfall årligen i Kina. Det är tur att landet nu bygger sex till åtta kärnkraftsreaktorer om året.
När vi i Sverige fått ordning på slutförvaret så borde nästa steg vara att börja bygga fjärde generationens kärnreaktorer. Med ett slutförvar på plats och Miljöpartiet utanför regeringen borde förutsättningarna vara utmärkta. Socialdemokraterna bör lätt kunna samarbeta blocköverskridande i denna fråga med de borgerliga partierna.
Kärnkraft är säkert, förhållandevis rent, förutsägbart och utgör framförallt ingen omfattande risk för omgivningen. Dessutom skapar det ett långsiktigt oberoende från auktoritära länder med stora reserver av fossila bränslen, som Ryssland. Det är en energikälla vars användning borde vara självklar för alla som vill se en grön omställning och möjliggöra ett elektrifierat samhälle.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
