Bankerna tjänar multum på folks bolån. Som låntagare kanske man inte tänker på det. Räntorna är historiskt låga. Men orsaken till detta är att centralbanker världen över sedan flera år tillbaka har mycket låga styrräntor. Den svenska riksbanken har haft minusränta i flera år och ligger från och med 1 december på noll procent. Det är alltså mer eller mindre gratis för bankerna att låna pengar.
Samtidigt har priserna på bostadsrätter och villor rusat. I Göteborg har utgångspriset på en trerummare ökat med en miljon kronor från januari 2014 tills november 2021, enligt statistik från sajten Hemnet. Och då ska man minnas att prisinflationen, alltså att pengar tappar i värde, varit låg fram tills nu.
Det är guldgruva för de svenska bankerna. Eftersom bostadspriserna stiger måste folk låna mer. Förvisso är bolånen ganska billiga historiskt sett. Men skillnaden mellan riksbankens noll- eller minusränta och bankernas bolåneräntor på en, en och en halv eller två procent gör att bankerna kan tjäna multum.
Bankerna ursäktar ofta sina höga vinstmarginaler med att de måste ha gott om eget kapital, och att lagstiftningen har skärpts på det området. Men det är inte hela sanningen.
”… Det är en ganska stor del av uppgången som inte kan förklaras av det eller av andra ökade kostnader för utlåning. Bankerna har en väldigt hög lönsamhet och tjänar mycket pengar på bostadslånen”, har Finansinspektionens chefsekonom Henrik Braconier sagt om vinsterna (Tidningen Bostadsrätterna 1/11 2018). Han menar också att konkurrensen på marknaden fungerar ”si så där”.
LÄS MER: Är det verkligen synd om bankerna?
Marknaden för bolån är helt enkelt inte densamma som marknaden för nagellack.
Regelbundet får banker också kritik för att inte följa marknadens spelregler. EU bötfällde nyligen fyra storbanker (ej svenska) för kartellbildning om valutahandel. För några år sedan riktade Mäklarsamfundet skarp kritik mot de svenska storbankerna för att ha bildat kartell i syfte att inte erbjuda kunder amorteringsfria lån under de första åren vid köp av nyproduktion, något som är möjligt med dagens amorteringsregler. Bankerna slog ifrån sig kritiken (SvD 1/7 2016).
Nu har förvisso de stora drakarna utmanats av mindre uppstickare som erbjuder bolån, vilket är bra. Men som GP rapporterade om i november visar Finansinspektionens siffror att bankernas bolånemarginaler fortsätter att öka och närmar sig tidigare rekordnivåer.
Det är inte rimligt. För att över huvud taget kunna bo i Sverige måste man på många orter, däribland Göteborg, köpa en bostad då köerna till hyresrätter är långa. De flesta har inte två-tre miljoner på banken och möjlighet att köpa lägenheten kontant.
De senaste månadernas inflation – den högsta sedan 1993 – gör att många riskerar att åka på en räntechock framöver. Det kan i sin tur leda till minskad konsumtion och minskat sparande. Därför är det rimligt att se över reglerna för bankernas bolån.
Vänsterpartiet föreslog för några år sedan att Sverige bör införa en finländsk modell för bolån. I Finland är boräntorna knutna till euribor, eurozonens internbankränta. Påslaget banken gör redovisas för kunden.
Det skulle sannolikt göra människor medvetna om att de inte ska acceptera bankens första bud. Men varför är det bara Vänsterpartiet som har identifierat det här problemet? Varför reagerar inte de borgerliga partierna, som säger sig värna medelklassens intressen?
Kanske finns det en uppfattning att all form av kritik mot banker är ett hot mot den fria marknaden. Men så är det inte. Banker är en särskild typ av företag. De är tätt knutna till staten på så vis att staten går in med skattepengar för att ersätta folks besparingar om banken går i konkurs. Då är det inte rimligt att bankerna hur som helt ska kunna sko sig på samma personer som säkrar deras verksamhet.
