Under mandatperiodens gång har Socialdemokraterna skruvat upp retoriken om den svenska demokratin. Partiföreträdare pekar ett varningens finger mot länder som Polen och Ungern. Justitieminister Morgan Johansson (S) har återkommande gånger antytt att oppositionen i Sveriges riksdag utgör en demokratisk fara. Statsminister Stefan Löfven (S) har själv anklagat oppositionen för att föra landet i en icke-demokratisk riktning.
Och för den som undrar vilken sorts demokrati de höga S-företrädarna vill försvara mot dunkla krafter så har statsministern förklarat att man står upp för den liberala demokratin. Men de principer om maktdelning och maktbegränsning som följer av den liberala demokratin har aldrig varit av verkligt intresse för Socialdemokraterna.
Tvärtom, partiet har historiskt sett motarbetat sådana inslag. Och det är förståeligt. Socialdemokraternas demokratisyn är trots allt kollektivistisk, idén om folkviljan och folkstyret väger tyngre än konstitutionella rättigheter och maktbegränsningar.
Det förklarar också varför partiet ignorerar svidande kritik från Lagrådet när regeringen vill gå vidare med undantagsbestämmelser för Cementa. Förvisso rör det sig om en nationellt angelägen fråga, Cementa måste få lov att bryta kalk på Gotland om en cementkris ska undvikas. Men regeringens hantering av frågan avslöjar ett socialdemokratiskt parti som hycklar i synen på maktdelning.
LÄS MER: När bara rädslan återstår för Socialdemokraterna
Lagrådet, som har till uppgift att granska regeringens propositioner, anser att det aktuella lagförslaget bryter mot en rad grundläggande principer. Förslaget når inte upp till regeringsformens beredningskrav. Vidare anser Lagrådet att förslaget strider mot generalitetskravet, att lagar alltså måste vara generellt utformade och inte rikta sig mot enskilda personer eller verksamheter.
Men framför allt markerar Lagrådet mot det faktum att regeringen genom lagstiftning försöker korrigera utgången i ett enskilt fall som hanterats av domstol. Lagrådet menar att det skadar förtroendet för det svenska rättssystemet och den grundlagsstadgade uppgiftsfördelningen mellan regering och riksdag.
Just den sista punkten är av särskilt intresse. Hade polska eller ungerska makthavare med politiska medel försökt ändra utgången i ett enskilt rättsfall så hade höga S-företrädare säkert skrikit sig hesa om en farlig antidemokratisk utveckling i dessa länder.
Regeringen vill ju bara undvika en cementkris som kan få långtgående, negativa ekonomiska konsekvenser för landet, kanske någon inflikar. Men det är inte första gången regeringen Löfven ignorerar kommentarer från Lagrådet om bristfälliga lagförslag som inte är i linje med regeringsformen. Lagrådets kommentarer om gymnasieamnestin har redan blivit ett klassiskt skolboksexempel. Kritiken var så omfattande att Lagrådet slog fast att ”gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.
Ett parti som verkligen värnar om den liberala demokratin hade tagit ovanstående juridiska bedömningar på allvar, framför allt vad gäller respekten för konstitutionella principer. Men Socialdemokraterna verkar inte vara bekymrade. De kör vidare med de sågade lagförslagen ändå. Maktdelning är intressant för Socialdemokraterna endast när det egna partiet gynnas.
LÄS MER: Det är Socialdemokraternas makt, inte demokratin, som står på spel
LÄS MER: Socialdemokraterna har ett problem med islamistkramare
