Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Det är Socialdemokraternas makt, inte demokratin, som står på spel

Varningarna för att svensk demokrati är ifrågasatt om Ulf Kristersson blir statsminister måste sättas i rätt sammanhang.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Liberalerna beslutade på sitt partiråd under söndagen att gå till val med siktet på en borgerlig regering. En sådan regering skulle, om opinionsläget inte förändras väsentligt, behöva söka stöd av Sverigedemokraterna för att få igenom sin statsbudget.

Liberalernas politik har inte förändrats från en dag till en annan, som vissa av beslutets kritiker tycks tro. Går man in i ett borgerligt samarbete så gör man det med vissa politiska målsättningar. Vissa frågor kan man tänka sig att kompromissa om, andra inte. Så är det för alla partier i samtliga politiska förhandlingar.

Söndagens omröstning var inte ett avgörande i frågan om partiets "själ" eller ideologiska fundament. Det var en öppning som gör det möjligt för Sverige att få en borgerlig regering efter valet 2022. Och det är inte så lite. Förhoppningsvis återfår nu Liberalerna väljarförtroendet som gick förlorat när de gjorde sig till ett stödparti för Socialdemokraterna.

Men exakt vad omröstningen beslutade om är tyvärr fortfarande oklart för många. Innebär beslutet att man enbart accepterar passivt stöd från SD för en borgerlig (M, L, KD) budget? Eller att en sådan konstellation aktivt skulle förhandla med SD i utbyte mot stöd för en borgerlig regering?

Det är inte helt tydligt. Men det måste bli det, så fort som möjligt. Partiledaren Nyamko Sabuni har inte råd med tvetydigheter.

För Socialdemokraterna innebär nämligen otydligheten en fortsatt möjlighet att köra med den påbörjade skräckstrategin. Fram till valet 2022 kommer vi därför få höra mycket om risken att Sverige blir som Polen eller Ungern samt hur det gick till på 1930-talet. M, L och KD kommer att beskrivas som medlöpare och demokratins dödgrävare. Ni lär kunna rabbla anklagelserna i sömnen innan den här mandatperioden är över.

Anfall är bästa försvar, resonerar Socialdemokraterna.

Det värsta är nog att det funkar. I alla fall delvis. För vad är det som står högst på den politiska dagordningen och spelar huvudrollen i svensk politisk debatt just nu? Det är huruvida ett av riksdagens minsta partier i en större konstellation av partier ska kunna söka stöd av SD för en borgerlig regering.

De stora diskussionsfrågorna är inte de skenande elkostnaderna, just nu påhejade av Anders Ygeman (S), som hellre gynnar elbolagen än den svenske elkunden. Eller den organiserade brottsligheten som under den socialdemokratiska regeringen nått nya extremer av våldsanvändning och hänsynslöshet. Eller hur besöksnäringen och krogbranschen ska räddas undan alltmer slitsamma restriktioner. Eller någon annan av de för det svenska samhället centrala frågorna som ekonomin, migrationen, miljöpolitiken eller relationen till EU och Kina.

Dagspolitiken har effektfullt flyttats åt sidan. Alla brister, nödvändiga konflikter och framtidsfrågor har satts på paus. Svensk politik har nu i tio år mer och mer handlat om Sverigedemokraterna. Får Socialdemokraterna som de vill kommer de fortsätta på det viset ännu ett tag till.

Det är inte svensk demokrati som står på spel, som Stefan Löfven försöker få oss att tro, utan den socialdemokratiska regeringsmakten. Löfven tror inte på allvar att Sverige kommer bli som Ungern efter valet 2022. Det han egentligen är rädd för är att Liberalernas vägval innebär slutet för hans regering.