Tjänstepensionen ska ingå i bodelning vid skilsmässa, tycker Moderatkvinnorna. För att stärka kvinnors pension bör tjänstepensionen, precis som andra former av tillgångar – bostad, sparkapital – delas mellan parterna, såvida de inte skrivit ett äktenskapsförord. Dessutom vill M-kvinnorna att premiepensionen ska kunna delas retroaktivt (DI 24/5).
Det är ett bra förslag. Kvinnor är i majoritet bland fattigpensionärerna. År 2019 hade den kvinnliga genomsnittspensionären 15 800 kronor att leva på före skatt enligt Pensionsmyndigheten. Motsvarande siffra för män är 22 900 kronor. Det beror till stor del på att kvinnor har en lägre pensionsgrundad inkomst genom livet.
De reformer som skett av pensionssystemet de senaste decennierna har inte hjälpt kvinnorna. Tidigare grundades pensionen på de 15 mest inkomstbringande åren. I dag räknas hela arbetslivet in. Den så kallade änkepensionen har fasats ut.
LÄS MER: Klart att kvinnor ska ge sig in på aktiemarknaden
Men det kunde de inte veta, de kvinnor som fick barn på 1950- och 60-talen. De hade inte tillgång till förskola. De kunde knappast förutse den politiska och ideologiska utvecklingen 20-30 år senare, med expansiv välfärdsstat och höga skatter.
Jämställdheten ser inte ut att förbättras avsevärt i framtiden, visar Pensionsmyndighetens analyser. En fjärdedel av kvinnorna jobbar deltid, mot en tiondel av männen. 61 procent av kvinnorna tar ut VAB, vård av sjukt barn, mot 39 procent av männen. Kvinnor tar ut 70 procent av föräldraledigheten, män 30 procent.
Detta, i kombination med att arbete i offentlig sektor – där 73 procent av de anställda är kvinnor – leder till lägre lön, som leder till lägre pension.
Frågan är inte bortglömd. Den svenska staten driver kampanjer för att förbättra kvinnors ekonomiska situation. Regeringen har infört en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen. I läroplanerna i skolan står det tydligt att lärare och annan personal ska uppmuntra barnen att inte göra könsstereotypa yrkes- och studieval, något som är ett av Sveriges jämställdhetspolitiska mål. Ett annat sådant är att hemarbetet ska delas lika.
Tanken bakom dessa mål, ekonomisk jämlikhet mellan könen, är det inget fel på. Men det finns en underton i resonemangen som tangerar den kvinnofientliga föreställningen att det typiskt manliga bör vara normen, något som kvinnor inte bara kan anamma om de vill, utan också måste anpassa sig till – i alla fall om de vill ha en pension att leva på.
Kampen för kvinnors möjligheter glider över i en kamp mot kvinnlighet. I stället för att förändra systemet för att uppnå ekonomisk jämställdhet ska kvinnor ändra sig och agera mer manligt.
Om regeringens jämställdhetspolitiska plan lyckas kommer färre kvinnor bli fattigpensionärer i framtiden. Men någon måste arbeta i hemtjänsten. Någon måste ta hand om barnen på förskolan. Blir arbetslivet mer jämställt – fler kvinnor blir ingenjörer, fler män blir undersköterskor, föräldrapenningen delas – kommer jämställdheten öka bland fattigpensionärerna i framtiden. Men likväl kommer de att vara fattiga. Fler fattiga äldre kvinnor kommer dessutom ha en lika fattig make.
LÄS MER: Språkkrav i äldreomsorgen – en självklarhet
Problemets kärna är inte att kvinnor som vill arbeta i vården gör det. Problemet är att de får för dåligt betalt och har för dåliga villkor. Men det är en obekväm sanning att ta in för politikerna. Det är nämligen de som sätter lönerna i offentlig sektor. Det är de som bara erbjuder timanställning. Det är de som inte ger de anställda i hemtjänsten möjlighet att ta lunchrast, vilket leder till att personalen helt enkelt inte orkar arbeta heltid. Den enskilt största orsaken till att arbetarkvinnor jobbar deltid är, enligt LO, att de inte erbjuds en heltidstjänst.
Så länge undersköterskan har en make som tjänar bra är det kanske inget problem att jobba deltid och att lönen är dålig. Makar har i lagens mening försörjningsplikt mot varandra. Äktenskapet betraktas i statens ögon som en ekonomisk enhet.
Men den dagen skilsmässan är ett faktum eller maken går bort behandlas vi av pensionssystemet som ensamstående.
Det spelar ingen roll att en kvinnas framlidne make troget betalat in pengar till pensionssystemet ett helt yrkesliv medan hon tagit ansvaret för hushållet. Att han har kunnat arbeta just för att hon tagit hand om hemmet. När mannen är borta är det som att den insatsen aldrig ägt rum.
Resultatet är 150 000 svenska kvinnliga fattigpensionärer. Det är så systemet fungerar, i världens mest feministiska land.
