Naomi Abramowicz skriver i en ledare (12 mars) att vissa frågor kvarstår gällande den studentutställning som föranledde anmälan till JO mot HDK-Valand. Jag vill därför klargöra att utställningen hölls på en intern yta och att det för HDK-Valands studenter och medarbetare var tydligt att en grupp studenter stod bakom utställningen. Det var även uppenbart internt att utställningen var del av den kritik och det upprop som studentgruppen riktade mot HDK-Valands ledning. Något som går i linje med Abramowicz efterfrågan om att normkritik ska riktas till den egna institutionen.
JO konstaterar i sitt beslut att HDK-Valand ”inte på ett subjektivt sätt brutit mot objektivitetsprincipen”, det vill säga inte agerat osakligt eller partiskt. Men att, som Naomi Abramowicz lyfter i sin ledare, det har funnits en risk för att utomstående skulle kunna uppfatta det som att HDK-Valand – och i förlängningen universitetet – stod bakom det framförda.
JO:s kritik tar vi till oss. Under pågående utställning förra våren insåg vi att det för externa besökare inte var tydligt nog att den aktuella utställningsytan var ett studentdrivet galleri, och därmed inte budskap som institutionen ställt sig bakom. Vi pausade därför berörda studentgallerier tillfälligt. Under hösten har vi förtydligat avtal, ansvar och behov av tydliga avsändare, tillsammans med studentföreningen Konstkåren som ansvarar för gallerierna, ett arbete som fortfarande pågår.
Abramowicz lyfter frågan om huruvida andra politiska budskap skulle tillåtas ta plats i studentutställningar i våra lokaler. Det generella svaret på den frågan är ja, vi är angelägna om att värna den öppna dialog som finns inom akademin. Exakt vilka frågor och perspektiv som studentutställningar kommer att synliggöra framöver, får framtiden utvisa. Det är varken upp till oss eller ledarskribenter att avgöra.
Klara Björk, prefekt på HDK-Valand, Göteborgs universitet
