Den som jobbat kan få mindre i pension än den som aldrig arbetat.
Den som jobbat kan få mindre i pension än den som aldrig arbetat. Bild: Henrik Montgomery/TT

Karin Pihl: Regeringens pensionspolitik ett hån mot Sveriges arbetarklass

S, V och MP frångår principen att den som arbetat ska få mer i pension än den som inte arbetat. Pensionsbidraget är en käftsmäll mot alla som gjort rätt för sig.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Ett helt arbetslivs slit ska löna sig. Den pensionär som har arbetat ska få mer i plånboken än den som arbetat mycket deltid, varit arbetslös eller kommit till Sverige sent i livet. Att visa respekt för människor som arbetat, betalat skatt och pensionsavgifter i 40 år är en grundprincip i det svenska pensionssystemet. Det brukar kallas för "respektavståndet".

Men den här principen har urvattnats alltmer i takt med att regeringen höjt garantipensionen, det grundskydd som finns för den som inte arbetat eller arbetat mycket lite.

Enligt beräkningar från pensionärsförbundet SPF Seniorerna från 2019 får vissa yrkesgrupper mindre i pension än vad de hade fått om de inte arbetat. Exempelvis får en restauranganställd med slutlön på 23 929 kronor i månaden 1299 kronor mindre i pension per månad efter skatt jämfört med någon som inte alls har varit yrkesverksam. Ett vårdbiträde med en slutlön på 27 318 kronor får endast 24 kronor mer i pension jämfört med garantipensionären.

ANNONS

Det lönar sig helt enkelt inte att ha arbetat i Sverige. Åtminstone inte för den som slitit i ett låglöneyrke. Men trots kritik från pensionärsföreningar, och trots att svenska folket vill att det ska löna sig mer att ha arbetat, gör regeringen tvärtom.

LÄS MER: Pensionsspara, ungdomar – annars är er framtid mörk

Nu kommer nämligen nästa käftsmäll för Sveriges alla undersköterskor, taxiförare och städare. Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet förhandlat fram ett nytt garantitillägg på 1 000 kronor i månaden till den som inte arbetat. Det var ett krav från V för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister.

Bidraget ska finansieras direkt ur statsbudgeten och kommer kosta skattebetalarna 3,6 miljarder kronor under 2022. Utgiften kommer därefter öka varje år. År 2025 handlar det om 9 miljarder kronor.

Det strider mot idén bakom det svenska pensionssystemet: Pensionerna ska vara ekonomiskt hållbara över tid och inte sättas i regeringens budget.

Förmånen ska betalas ut redan i augusti i år – en månad före valet, lämpligt nog – och innebär en kraftig försämring av respektavståndet.

Remissinstanserna är kritiska. Svenskt Näringsliv, Saco och TCO avstyrker förslaget. Myndigheten IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, konstaterar att marginaleffekterna med förslaget blir ”extrema” och i vissa fall över 100 procent. Vilket betyder att ju mindre man arbetat, desto mer får man varje månad.

ANNONS

Som om förslaget i sig inte vore nog illa valde majoriteten i styrelsen till den tyngsta remissinstansen – Pensionsmyndigheten – att köra över generaldirektörens bedömning. Tjänstemännen ville ge tumme ned till förslaget, men stoppades.

”Med det här förslaget blir det många där det bara på marginalen kommer löna sig att ha arbetat och för vissa blir till och med inkomsten lägre”, sa gd:n Daniel Barr till SvD (15/3). Men ordföranden i styrelsen, en tidigare riksdagspolitiker för V, var av motsatt åsikt och ändrade ett nej till ett ja. Så ska inte myndigheter styras.

Det stämmer att många, särskilt kvinnor som varit hemmafruar, har det knapert på ålderns höst. Men det måste lösas på annat sätt, exempelvis genom att göra det lättare att ärva makes pension. Inte genom att signalera till den som jobbat i hemtjänsten i fyra decennier att hon förtjänar mindre att leva på än någon som aldrig arbetat.

LÄS MER: Så blåste staten de kvinnliga fattigpensionärerna

ANNONS