Göteborgs universitet har som många andra universitet och högskolor i Sverige riktlinjer för hur ”jämställdhet beaktas vid till exempel utarbetande och revidering av kursplaner”. Givetvis kan jämställdhet i en sådan handlingsplan bytas ut mot valfritt annat behjärtansvärt mål som hållbarhet, mångfald eller rättvisa.
Akademin har, likt många andra institutioner i samhället kommit att marineras i en rad måldokument och handlingsplaner. Det ser på ytan oskyldigt ut men döljer en utsmetning av akademins kärnverksamhet: utbildning och forskning.
Ordet ”akademi” är uråldrigt. Det kommer från grekiskan och är namnet på den lund utanför Aten där Platon undervisade. Det var i det antika Grekland som grunden för den skolastiska traditionen grundlades som kom att spela en så stor roll under den europeiska medeltiden. Det är ur denna tradition, via upplysningens vetenskapliga revolution, som vår akademiska tradition härrör. Det är mer än två tusen år av bildningshistoria. Inte så illa.
Men universitet är ömtåliga skapelser. Som alla verksamheter tappar de sin skärpa och funktion om de ska tillfredsställa alltför många behov. Vetenskap är ingen lätt sak, det kräver koncentration, dedikation och stor lust till ämnet.
Men universitet och högskolor i västvärlden har fått alltfler ansvarsområden och funktioner. Det ska samverkas med andra institutioner i samhället. Genomströmning, publiceringshets och mätbarhetskrav motverkar risktagande. Universiteten ska underställas diverse politiska målsättningar, må de vara arbetsmarknadspolitiska eller syfta till att gynna en specifik geografisk region.
Så ser det ut i Sverige. Det är illa nog och kan vara själsdödande för många akademiker och forskare som drogs till ämnen och forskningsfrågor, inte till statlig byråkrati.
LÄS MER: Universitet ska inte vika sig för lättkränkta studenter
Att överhuvudtaget öppna för att akademin ska tjäna fler externa syften riskerar dock att sätta ett prejudikat för framtida tillskott i målsättningarna. Etableras ett politiskt mål av en regering, säg en socialdemokratisk sådan, finns inget som hindrar en borgerlig regering från att fylla på med sina målsättningar.
Dylika krav kan ofta maskeras som något självklart som ligger i linje med värdegrunden. Då finns det ingen ände för hur politisk och fjärran akademins ursprungliga uppdrag det kan sluta. Sådan är tyvärr utvecklingen i USA och det senaste decennierna har varningarna därifrån blivit allt vanligare. Vi bör ta intryck av vad som har hänt där.
En av de mest röststarka ur motståndet till denna utveckling är socialpsykologen Jonathan Haidt. Hans bok ”Det rättfärdiga sinnet – om moralens psykologi” (som nu finns översatt till Svenska av Fri Tanke förlag) är en sylvass vidräkning med vår tids intolerans inför oliktänkande. Få böcker förklarar på ett lika träffande vis hur goda moraliska normer uppstår inom politik och hur sårbara de är.
Haidt har med ödmjuk nyfikenhet varit en enorm tillgång för den samtida diskussionen om politik, moral och tolerans. Men nu lämnar han akademin. Han har nu hamnat i en situation där en universitetsinstitution ställer krav på att forskare stödjer en viss politisk linje. I detta fall handlade om Society for Personality and Social Psychology (SPSP).
Inför en forskningskonferens, på vilken Haidt skulle presentera sina forskningsresultat, ställdes ett krav att forskarna i ett skriftligt utlåtande deklarerade ”om och hur detta bidrag främjar målen för rättvisa, inkludering och antirasism för SPSP”.
Haidt invände att det är ett absurt krav. Mycket av forskningen har nämligen inget att göra med vare sig rättvisa eller inkludering. Det blir ett krav som inte höjer värdet på forskningen utan enbart tillfredsställer ett styltigt krav på politisk rättrogenhet.
Det bryter också, menar Haidt, mot den förtroendeplikt gentemot akademins ideal som forskare bör hålla sig till. Han menar med detta att sökandet efter sanning och insikt måste ställas ovan andra hänsyn som ekonomiska intressen eller privata politiska övertygelser. Vad som nu sker i den amerikanska universitetsvärlden är att en högljudd minoritet har gjort det till ett absolut krav att avkräva ett explicit politiskt ställningstagande i forskningen.
Som Haidt skriver kan det i vissa fall bli fullkomligt absurt. Mycket forskning kan inte ens om man anstränger sig, kopplas till frågor som rör antirasism, och då specifikt inte det ideologiska perspektiv som kravställarna tänkt sig. I många fall då forskningsresultat rör samhället är ett politiskt mål, som ställs på förhand, direkt skadligt för forskarens möjligheter att förutsättningslöst söka svar.
Den amerikanska akademin genomgår en allvarlig kris. Samhällets konflikter har flyttat in på universiteten. I många fall påbörjas de politiska kampanjerna på universiteten. Och nu har politiska målsättningar blivit en del av själva kärnverksamheten. Den svenska akademin har inte gått så långt. Kanske hamnar vi inte heller där. Men den amerikanska utvecklingen hotar i förlängningen när politiker och statliga byråkrater betraktar akademin som en institution som ska brukas instrumentellt, för syften som går på tvärs med kärnan i vad ett universitet är och bör vara.
LÄS MER: Forskning bedrivs bäst på universitet – inte på myndigheter
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
