Olaf Scholz (SPD)
Olaf Scholz (SPD) Bild: Michael Sohn

Daniel Åkerman: Personfixeringen skadar tysk politik

Demokratin mår inte bra av att person blir viktigare än politiken. Väljarna måste få veta vilken politisk inriktning de röstar för.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Tyskarna har gått till val men ännu vet ingen vem som kommer att regera efter Angela Merkel. Besvären med att bilda regering beror delvis på att sakpolitiken varit påtagligt frånvarande under valrörelsen. I stället har allt handlat om kanslerkandidaternas person, vilket också lett till snabba svängar i opinionen. Då vallokalerna stängde på söndagen tycktes de tyska Socialdemokraterna, SPD, gå segrande ur förbundsdagsvalet. Med 25,7 procent av rösterna var det första gången sedan 2005 som SPD blev Tysklands största parti. Samtidigt gjorde Unionen, samlingsnamnet för Kristdemokratiska unionen, CDU, och dess systerparti i Bayern Kristsociala unionen, CSU, med 24,1 procent sitt sämsta val någonsin.

ANNONS

Ändå är det inte uppenbart vilket parti som kommer leda nästa regering. Unionens resultat var nämligen en förbättring jämfört med opinionsundersökningarna närmast före valet då den verkade helt uträknad. Kanslerkandidaten Armin Laschet (CDU) har därför meddelat att han vill förhandla med miljöpartiet Die Grünen och de liberala Fria demokraterna, FDP. Samma ambition har dock SPD:s kanslerkandidat Olaf Scholz. På många sätt vore det

också rimligast att Scholz blir förbundskansler. Både eftersom SPD är valets tydliga vinnare och för att valrörelsen var så personfixerad. Varken partierna eller medierna var särskilt intresserade av att diskutera sakfrågor utan fokuserade på vilken kandidat som var mest kanslermässig.

Detta var Scholz styrka, att lyckas utstråla Merkels lugna kompetens. Han gick så långt som att använda samma gester på ett helgomslag i tidningen Süddeutche Zeitung. Scholz tog också stor plats på valaffischer med slogans såsom ”Kansler för Tyskland”. Egentligen var det Scholz, snarare än SPD, som vann valet.

LÄS MER: Lugnet före stormen i Tyskland

Personfixeringens baksida är dock att den lett till snabba opinionssvängar. I slutet av våren trodde många att Die Grünens språkrör Annalena Baerbock skulle bli kansler då partiet ledde mätningarna med mellan 25 och 30 procent. Sedan drogs hon in i skandaler om ett friserat cv och plagiat. Die Grünens valresultat landade slutligen kring 14 procent. På samma sätt låg Laschet i ledningen i början av sommaren. Men han föll drastiskt efter att han fångats på bild gapskrattande efter översvämningarna i juli.

ANNONS

När valet bara handlar om person och inte om sakpolitik kan väljarstödet vända med humöret. Volatiliteten och personfixeringen är skälet till att regeringsbildningen tycks kunna gå åt vilket håll som helst. För på vilken grund ska en regering tillträda när varken partier eller väljare tycks bry sig om den politiska riktningen?

Detta riskerar att bli ett allt större problem för den tyska politiken. En av demokratins viktigaste funktioner är att ge tydliga mandat för att föra en viss politik. Och framför allt att medborgarna kan dra tillbaka det mandatet om de är missnöjda. Men om ingen diskuterar politik och opinionsstödet bara beror på den senaste skandalen förtas detta ansvarsutkrävande. Något som både Scholz och Laschet tyvärr tycks vara nöjda med.

LÄS MER: Början på slutet för eran Merkel

ANNONS