Trots att det är sommar rusar elpriserna. Under måndagsmorgonen ökade snittpriset på elbörsen med över 1000 procent i Göteborg jämfört med dygnet före (Expressen 19/6). Mellan klockan åtta och nio på morgonen låg priset på hela 5 kronor/kWh.
Prisrusningen är ingen tillfällighet. Förra månaden var den dyraste någonsin sedan Sverige delades upp i fyra elområden år 2011. Förutom att priset var ovanligt högt svängde det också mycket. När en allt större del av elproduktionen byts ut – från planerbar energi som kärnkraft till icke-planerbar som vindkraft – blir priserna också mycket mer instabila.
Men nedläggningen av kärnkraftsreaktorer i Sverige är inte den enda anledningen till att priserna rusar. I dag är det svenska elnätet och därmed marknaden sammanlänkad med övriga Europa. Enligt EU-regler måste vi i Sverige sälja en stor del av vår elproduktion till resten av EU. Vilket gör att priserna dras upp till Europanivå.
Det finns fördelar med att vara sammankopplad med kontinenten. Knappt något land klarar av att vara självförsörjande på el varje dag året runt, inte heller Sverige.
Men det är ändå orimligt att göteborgare och alla andra elkonsumenter som råkar bo i södra Sverige ska ruineras genom elräkningen för att tyskar valt en så usel energipolitik. För det är vad som sker. En helt avgörande orsak till att priserna drar i väg är att efterfrågan på svensk el från övriga Europa, och inte minst från Tyskland, ökar.
Södra Sverige är nämligen betydligt mer och bättre sammanlänkat med Tyskland och Danmark än med norra Sverige. Därför kan man knappast tala om ”svenska elpriser” längre. Och elproducenter är precis som vilka företag som helst – de vill sälja sin vara till högsta möjliga pris. Om den el som produceras i södra Sverige kan säljas dyrare i Tyskland, ja, då kommer den att göra det. Med resultatet att priserna även i Sverige går upp.
Tyskland har de senaste tio åren fört en för både klimatet och plånboken ytterst dålig energipolitik. Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, Japan, 2011 beslutade dåvarande förbundskansler Angela Merkel att landet skulle avveckla all kärnkraft. Planen är att kärnkraftverken ska ha producerat sin sista kilowattimme vid utgången av detta år.
Men förnybart kan inte på långa vägar täcka upp för den förlorade kärnkraften (och kolkraften). Därför har man vänt sig till Ryssland, ett land med stora naturtillgångar i form av olja och gas.
Rysslands invasion av Ukraina kom dock att kasta om tysk energipolitik 180 grader. Gasledningen Nord Stream 2, som skulle löpa parallellt med den första gasledningen genom Östersjön, Nord Stream 1, mellan Viborg i Ryssland och Greifswald i Tyskland, lades på is. Ryssland har dessutom kraftigt minskat leveransen av gas till Tyskland, vilket man påstår beror på tekniska problem, en förklaring många tvivlar på. Nu planerar Tyskland att börja elda med kol igen. Det är dyrt och mycket miljöskadligt.
Det är med andra ord bäddat för en energikris i vinter, som också svenska konsumenter kommer att känna av i plånboken. Men det är inte rimligt. Att skåningar, hallänningar och göteborgare ska behöva betala för Tysklands oansvariga energipolitik är uppåt väggarna.
Därför måste vi börja titta på andra marknadsmodeller. Som Eon Energisystems tidigare vd Bengt Ekenstierna föreslagit (SR 20/6) bör det gå att skapa en modell där den el som används i Sverige har ett pris och den el som exporteras ett annat. På så vis skulle priset för svenska elkunder sjunka. Det skulle förvisso vara en dålig modell för de som tjänar pengar på att priserna drar i väg – elproducenterna, svenska kraftnät och den svenska staten, som får in ökade momskostnader.
Men det är en smäll de får ta. Svenska elkunder kan påverka den energipolitik som förs i Sverige, men inte vilken politik som andra EU-länder väljer. Därför är det inte heller rimligt att vi ska betala för deras misstag.
