Hetsen mot Sverige från ledarskapet i länder som Iran och Irak kan kännas lite som en sketch från Monty Python. Irak och Iran till storms mot… Sverige? Den är både ett säkerhetspolitiskt och diplomatiskt problem, men samtidigt är det svårt att ta kritiken på allvar. Att använda utrikespolitik som propaganda är ett vanligt populistiskt drag från auktoritära ledare som på så sätt kan skapa en känsla av enighet mot en gemensam fiende, och framställa sig själva som försvarare av nationens eller religionens heder.
Från Irak och Irans sida rör det sig inte om en genuin omsorg om muslimers känslor och heder. Hur förklarar man annars att båda länderna upprätthåller relativt varma och helt okritiska band med Kina, en stat som faktiskt gått ut i krig mot sin muslimska civilbefolkning? Kinas etniska rensning av den muslimska uigurbefolkningen i Xinjiang motiverar helt den nivå av ilska som dessa och andra länder nu visar mot Sverige. Där pågår ett högst verkligt försök att krossa islam och muslimsk kultur helt och hållet, utöver några spillror som i framtiden kan visas upp för turister och bidra till en nationell berättelse om mångkultur under kommunistpartiets enande fana. Över en miljon muslimer beräknas ha deporterats till koncentrationsläger för ”omskolning”, vilket på kommunistiska betyder att människor skräms, torteras och utsätts för våldsam indoktrinering för att släppa sin kulturella och religiösa identitet.
Tystnaden från världens muslimska stater är öronbedövande. Som Jojje Olsson skriver i Expressen har Islamiska konferensorganisationen IKO, en överstatlig islamisk gruppering, inte bara låtit bli att yttra seriös kritik mot Kina utan har till och med gjort vad de kunnat för att legitimera övergreppen (21/7). Efter en bjudresa 2019 hyllade IKO Kina för att ”ta väl hand om sina muslimska medborgare”.
Att länder som Irak och Iran håller tyst är inte heller konstigt. Båda länderna är och blir alltmer beroende av kinesiska pengar. Kina har varit Irans största handelspartner i mer än ett decennium och Irak undertecknade 2019 ett 20-årigt avtal med Kina om oljeexport mot kinesiska infrastrukturinvesteringar. De offrar sina religionsfränder för kinesiska pengar samtidigt som de skriker sig hesa mot Sverige.
Ibland får politiska frågor som rör religion ett mystiskt skimmer över sig, som om det vore omöjligt för en religiöst troende att kontrollera sina känsloutbrott och reaktioner. Men religiöst grundad ilska är som vilken ilska som helst, inte magisk eller gudomlig för att den uttalas i religionens namn. För auktoritära muslimska stater är den politiskt kalkylerad och bör behandlas därefter.
Hade några av de länder som gått till storms mot Sverige organiserat sig tillsammans mot Kina och tryckt på med all kraft för att koncentrationslägren skulle stängas skulle fångarna, vars brott är just att de är muslimer, troligen släppas. I stället legitimerar de Pekings övergrepp mot sina religionsfränder. I det skenet blir hatet mot Sverige skrattretande.
LÄS MER: Muslimska ledare är köpta av Kina
