Så bra kämpat! Vi älskar er! Med de orden tackade SVT det svenska damlandslaget i fotboll. Semifinalen mot Spanien på tisdagen gick inte som önskat. Det blev några riktiga rysar-minuter i slutet av andra halvlek: Spanien gjorde först ett-noll, svenskorna kvitterade… och sedan dunkade den spanska stjärnan Olga Carmona in 2-1. Sveriges finaldröm var därmed krossad. Igen.
Trist, eftersom det ju hade börjat talats om en svensk finalplats och kanske, kanske, ett VM-guld.
Man kan förstå varför SVT valde att lägga upp den peppande bilden på sociala medier. De tycker synd om tjejerna. De kanske blev ledsna. SVT ville visa att de är duktiga ändå – för det är ju viktigt att stötta tjejer. Har vi ju lärt oss.
Men det är faktiskt precis den här attityden som gör att ojämställdheten i fotboll upprätthålls. Som bland annat Expressens sportkrönikör Petter Landén påpekade är SVT:s inlägg rimligt – om det hade handlat om ett lag med 11-åriga småflickor. Nu är det Sveriges landslag vi talar om. Ingen hade känt ett behov av att trösta herrlagets lagkapten Victor Nilsson Lindelöf om han bommade en semifinal (om vi tänker att herrarna, rent hypotetiskt, skulle komma dit).
SVT:s peppande bild till ”tjejerna” är bara ett exempel på hur damfotbollen fortfarande inte jämställs med herrfotboll. Efter kritiken togs bilden bort.
Ett annat exempel är inställningen att damfotbollen är bättre än herrvarianten, eftersom folk inte blir lika tokiga. Exempelvis skriver DN:s ledarskribent Lisa Magnusson att det som är bra med damfotboll är att folk tar den på ”lagom” stort allvar. Folk blir glada när laget vinner och ledsna när de förlorar, men inte helt utom sig (DN 15/8).
Sympatiskt, kan tyckas. Och det är sant att damfotbollen har fördelar: den präglas inte av samma nivå av korruption och jakt på pengar som herrsidan. Än, i alla fall.
Men om fotboll ska vara fotboll måste man ta den på allvar. För det är det som är grejen med sporten. Landslaget tränar inte stenhårt sju dagar i veckan för att de är ”lagom” intresserade av att vinna. Att heja på dem på ett lite avmätt avstånd är inte en framgång för vare sig sporten eller jämställdheten.
Den som på riktigt vill se en jämställd fotboll bör i stället ha samma inställning som de engelska fotbollsfansen under EM förra året. England ställdes mot Tyskland och vann efter förlängning. Och hela England exploderade.
Jag minns särskilt en filmsnutt på en överförfriskad man som vid slutsignal ställde sig upp, gav ifrån sig ett primalskrik, drog av sig tröjan, sprang ett varv runt pubens uteservering för att sedan hoppa ned i en fontän där han vrålade ”football’s coming home!”, de engelska fansens fotbollsramsa. Att det var ett dam-EM spelade ingen roll. Det som spelade roll var att England vann.
Den mannen gjorde betydligt mer för jämställdheten än SVT:s fåniga inlägg.
