Ishockeylaget Frölunda Indians överväger att byta ut sitt namn och sin logotyp. Bakgrunden är att amerikanska Washington Redskins pressats att ta bort den senare delen i namnet. Det anses kränkande mot indianerna, USA:s urinvånare. Företag som sponsrar laget hotar med att dra in sitt stöd om ett namnbyte inte sker.
Att Amerikas urinvånare skulle bli kränkta av ett svenskt hockeylag och tro att namnet och logotypen är sprungen ur illvilja är inte troligt. Nog kan det finnas hockeyintresserade amerikaner som följer Svenska hockeyligan (tidigare elitserien). Men att problemet ändå diskuteras här får nog sägas vara en del av en tilltagande amerikanisering av svensk kultur.
Det har pågått länge, inte minst inom idrotten och hockeyn. En avhandling från Malmö universitet av Jyri Backman drar slutsatsen att en förändring skett i svensk och finländsk ishockey de senaste decennierna, och än mer i vårt östra grannland.
Ishockeyn, som är nationalsport i bägge länderna, började professionaliseras under 1970-talet, inspirerad efter nordamerikansk förebild. I USA är ekonomisk vinstmaximering ett centralt värde. I Norden har värdet traditionellt varit sporten som sådan. Tanken har varit att pengarna från biljettförsäljningen ska återinvesteras i idrotten. Det är bland annat därför vi har 51-procentsregeln i Sverige, alltså principen att klubben måste ägas till majoritet av föreningen för att vara med i Riksidrottsförbundet. Men den idén har urvattnats, särskilt i Finland.
Många fans som varit med ett tag brukar också vittna om att spelet blivit annorlunda. Det är mer aggressivt. Amerikanska seder och bruk har tagit sig in på arenan i form av mästerskapsvimplar och annan estetik. Det har blivit mer av ett jippo, ett nöjesevenemang.
Sverige är ett av världens främsta ishockeyländer, och så har det varit sedan 1950-talet. Vi behöver inte ta oss an varje amerikansk symboldiskussion, men vi behöver å andra sidan heller inte ha amerikanska namn på våra idrottsklubbar.
