Man ser dem ganska ofta nu, i slutruschen av julhandeln. Bilar som kör ut varor till folks lägenheter. Det är företag som är nya på marknaden och som konkurrerar med Postnord med sina låga priser och snabba leveranser.
Ett annat inslag som blivit vanligare i stadsmiljön är männen på scooter eller cykel med stora, färgglada ryggsäckar. Ofta sick-sackar de stressat fram på cykelbanorna. Deras jobb är att leverera mat från restaurangen till kunden.
För konsumenterna är den framväxande marknaden av hemleveranstjänster något mycket positivt. Den som inte orkar laga mat behöver inte ens kila iväg till restaurangen. Det är bara att beställa på nätet. Och den som föredrar näthandel får varorna levererade direkt till dörren, utan att det kostar särskilt mycket.
LÄS MER: Billiga hemleveranser har ett högt pris
Men om en tjänst är förvånande billig är det ett varningstecken på att något inte står rätt till. Och så är fallet med hemleveranstjänsterna. Företaget Foodora, som kör hem mat, har fått svidande kritik för usla villkor för cykelbuden. I våras riktade Arbetsmiljöverket skarp kritik mot företaget. De anställda är stressade, har begränsade möjligheter till toalettbesök under arbetspassen och bristfällig utrustning. Det förekommer att bud utsätts för hot och våld av främlingar på stan. Trots detta har de inga larm. (SvD 1/4). Nu har företaget dock tecknat kollektivavtal.
I veckan uppmärksammade SvD åter brister för matbuden, denna gång hos företaget Wolt, som genomfört en försämring för de som arbetar åt företaget. Tidigare fick buden boka schemalagda arbetstimmar. Då utgick en grundlön för varje pass, men den ersättningen har företaget nu tagit bort. I stället är det provision som gäller. Det gör att buden måste vara närvarande i företagets app hela tiden för att snabbt kunna ta beställningar som trillar in. Enligt siffror till tidningen, som Wolt bekräftar, tjänar ett bud från 36 kronor per leverans. Sedan förändringen har snittlönen sjunkit från 1 250 kronor om dagen till 710 kronor. Det blir cirka 14 000 kronor i månaden. Före skatt.
Wolts Sverigechef Carl Zetterqvist säger att förändringen – alltså försämringen – i budens villkor har att göra med ett EU-lagförslag som ska förbättra villkoren för så kallade gig-anställda, bland annat bud som kör hem mat till folk. Det vill företaget komma undan, och vill därför förtydliga att buden som arbetar åt företaget inte är deras anställda. Wolt ska tydligen ses som ett ”… handelstorg, där olika personer möts”. Buden betraktas som egenföretagare med frilansuppdrag. Något kollektivavtal finns givetvis inte.
Men i praktiken jobbar de som vilken anställd som helst. De har bara sämre lön, sämre villkor och ingen trygghet.
Det är orimligt. Man kan inte trolla bort det faktum att man är en arbetsgivare genom att kalla sitt företag för ett ”handelstorg” där det sker ”möten”. Wolt är en arbetsgivare som inte tar ansvar för de personer som i praktiken är anställda. Så är det.
Men så borde det inte gå till. Visst kan man hävda att det är frivilligt att ta uppdrag åt dessa företag. Passar det inte kan man söka sig någon annanstans.
Det är dock en cynisk och snudd på amoralisk inställning till arbetsmarknaden. Lagar om arbetsvillkor och regler i kollektivavtalen finns av en anledning. Människor som arbetar ska kunna leva på sin lön och känna sig trygga på jobbet. Det är en central del i välfärdssamhället. Utan den tryggheten begränsas människors frihet i vardagen. Den som inte vet vad hon eller han kommer dra in nästa månad kan inte planera sin ekonomi och sitt liv.
Budjobben i sig är inte dåliga. Många som jobbar för budfirmorna är personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Det är utmärkt att det finns jobb som är enkla att ta och inte kräver någon utbildning. Men det betyder inte att man ska behöva stå ut med vilka arbetsvillkor som helst bara för att företagen ska kunna erbjuda tjänsterna till kunderna för några tjugolappar.
Det bidrar till en snedvridning av marknaden. Seriösa budföretag med bra villkor kan inte konkurrera med ”handelstorgen”. De riskerar därmed att slås ut. Skälen till att politiken måste skärpa reglerna kring gig-företagen är många.
