Jag har nog aldrig känt mig så gammal som när jag i början av sommaren satte mig på en uteservering och väntade i 20 minuter på att få service. Trots att det var ganska glest bland gästerna dök ingen servitris upp.
Tydligen gick det inte att beställa av personalen. I stället skulle man lägga in sin order via en app i telefonen. När maten var klar plingade det till och man kunde gå och hämta en iordningsställd bricka i en lucka.
Under sommaren har trenden att beställa mat och dryck digitalt fullständigt exploderat. Företagen som erbjuder app-tjänsterna annonserar aggressivt. Att beställa maten i telefonen ska tydligen bidra till snabbare beställningar och en bättre serviceupplevelse.
Jag tycker att det leder till en sämre serviceupplevelse. Man får ju ingen service. I stället för att mötas av en riktig människa som hälsar en välkommen och kanske kommer med en kanna vatten och lite bröd måste man sitta och fippla med någon QR-kod.
Men det var väl bara en tidsfråga att detta skulle komma. Fler och fler sociala interaktioner med främlingar rationaliseras bort genom digital teknik.
Det sker inom alla möjliga områden.
LÄS MER: När jaget blir Gud på kärleksmarknaden
Det började med mataffärerna. I dag finns det ofta fler självscanningsapparater än bemannade kassor. På så vis kan man gå och handla utan att behöva dra av sig hörlurarna. Och med onlinehandeln har konsumenterna möjlighet att shoppa nästan vad som helst, från mat till teknik och kläder, utan att behöva prata med en enda person. Man klickar hem produkten från nätet som sedan levereras av en budfirma som ställer varorna utanför dörren.
Även kärleksmarknaden har genomgått en digitaliseringsprocess. Sedan dejtingappen Tinder lanserades 2012 har onlinedejting blivit standardmetoden för att träffa potentiella partners. Det traditionella krograggandet är passé. Sökandet efter kärlek sköts i appen.
Men hur effektivt är det? Det finns studier som antyder att dejtingapparna kan sätta stopp för verkliga träffar. I stället för att gå på en dejt sitter folk, särskilt män, och svajpar förgäves framför telefonen (The Atlantic 21/12 2018).
Appifieringen av samhället och sammansmältningen av cyberrymden och köttvärlden sägs leda till effektivisering, bättre service och mer individanpassning.
LÄS MER: Dags för en rättssäker digitalisering
Så kanske det är. Det är väl skönt att slippa sitta och vinka efter notan, skönt att slippa prata med främlingar, skönt att premisserna för dejten redan är fastlagda från början så att det inte uppstår några pinsamma oklarheter – jaha, jag trodde det här var en kompisfika… Allt det där försvinner när apparna lägger livet tillrätta.
Men jag tror att det gör oss lata. Och folk mår nog bra av att då och då tvingas prata med andra personer än dem man har känt i 20 års tid. Att socialt interagera med främlingar, om det så bara är att se kassörskan i ögonen och säga tack eller småprata med servitören om vilken dryck som passar till maten, upprätthåller känslan av att vi tillhör ett samhälle. Utan det blir vi sociala öar som bara råkar befinna oss bredvid varandra.
Småprat med främlingar bidrar till en känsla av gemenskap. En ytlig sådan kanske, men ändå viktig.
