Några dagar före jul utlöstes ett inbrottslarm i statsminister Magdalena Anderssons bostad (Expressen 8/1). Larmet drogs igång av misstag av en städfirma som statsministern anlitat. När polisen kom till bostaden visade det sig att en av städerskorna saknade rätt att vistas i Sverige.
Efter avslöjandet har många kritiserat säkerhetsrutinerna. Att en person som saknar vistelserätt i landet kan komma nära statsministerns hem är oroväckande. Men händelsen säger också något om hur stora bristerna är på vissa delar av den svenska arbetsmarknaden.
Just städbranschen är en av de sektorer där fusk är vanligast. Enligt Skatteverket är tio procent av omsättningen i branschen svart. Utnyttjande av arbetskraft utan tillstånd är vanligt. Och det är svårt för myndigheterna att komma åt fusket i städbranschen eftersom arbetet ofta utförs i privata hem.
LÄS MER: Statsminister Magdalena Andersson om städavslöjandet: ”Alltid betalat vitt”
LÄS MER: Vem tackar nej till ett tryggt liv?
Städ är inte den enda branschen som är utsatt för kriminalitet. Enligt en myndighetsgemensam rapport från bland annat Skatteverket, Migrationsverket och Polisen är bygg, assistans, transport, skönhetssalonger, bilverkstäder och restaurang särskilt utsatta. Ofta utnyttjas personer som saknar arbetstillstånd i Sverige, som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd och som lever i det så kallade skuggsamhället.
Arbetsförhållandena för dessa personer är omänskliga. Det kan handla om att arbeta 14 timmar om dygnet för några tusenlappar i månaden. Eftersom de vistas i landet illegalt får arbetsgivaren stor makt över arbetstagarna, som inte är fackanslutna och inte vågar vända sig till polis eller annan myndighet.
Det förekommer också, enligt myndigheternas lägesanalys från 2020, regelrätt människohandel där människor på ett organiserat sätt transporteras till Sverige och utnyttjas under slavliknande förhållanden.
Och myndigheterna ligger hela tiden efter. Som GP:s granskning (8/1) visar har Migrationsverket nästan slutat att göra efterkontroller av arbetstillstånd. De senaste åren har endast fyra promille av de beviljade arbetstillstånden följts upp.
Utökade kontroller av beviljade arbetstillstånd vore bra. Regeringen har också kommit med ett nytt lagförslag som ska höja kraven på den som vill anställa utanför EU.
Men i grund och botten har problemet uppstått ur ett tankefel. Sverige har bland de mest öppna reglerna för arbetskraftsinvandring i världen, efter den borgerliga alliansens och Miljöpartiets reformer 2008. Då avskaffades kravet på arbetsmarknadsprövning liksom kravet på att det skulle finnas ett långsiktigt behov på arbetsmarknaden för att den som arbetskraftsinvandrat skulle få permanent uppehållstillstånd (PUT). I stället gavs PUT till den som arbetat i fyra år, oavsett yrke.
Syftet med regelförändringarna var att göra Sverige till ett öppnare land. Ideologin bakom reformerna, som i dag finns kvar främst inom Centerpartiet, säger att regler ofta är av ondo. Liberaliseringar och avregleringar leder till friare människor och ett friare samhälle, "sätt människan framför systemet". Så lät det för 15 år sedan.
Att reda upp bland lagar och regler kan förstås vara nödvändigt. Men regler, oavsett om det handlar om arbetsmarknaden eller friskolesystemet, finns av en anledning. Ett allt för öppet system kommer att utnyttjas. Det är inte bara turister som nyttjar EU:s öppna gränser, utan också drogsmugglare. Det är inte bara högutbildade systemtekniker som drar nytta av Sveriges öppna system för arbetskraftsinvandring, utan också kriminella som lurar till sig billig arbetskraft utanför EU.
Ett fritt samhälle uppstår ur en balans mellan regler och öppenhet, inte ur naiva avregleringar. Den balansen saknas i Sverige i dag.
