Under några år har ”gig-ekonomin” varit i ropet. Kort beskrivet handlar det om att fasta jobb byts ut mot tillfälliga projektanställningar, frilansarbete och andra former av tillfälliga uppdrag. En dröm för ”millenniegenerationen”, dagens unga vuxna som prioriterar frihet och inte vill ta order från någon chef. Eller?
Gig-ekonomi framställs som modernt, i motsats till 1970-talets arbetskultur där allas mål var att bli inlasad före 22 års ålder. ”Känns det fortfarande rimligt att fasta heltidsanställningar ska vara alltings norm sommaren 2020?”, frågade sig Maria Eriksson, tillförordnad redaktör på tankesmedjan Timbros nätmagasin Smedjan, i fjol (5/7).
I sin krönika argumenterade hon för att det är underligt att en tillsvidareanställning på ett vanligt jobb fortfarande är normen på arbetsmarknaden. Att vara "sin egen" ger så många fördelar. "Vari består den där tryggheten med en heltidsanställning? Att man vet att det kommer in pengar på kontot varje månad. Det vill säga att man får betalt oavsett vad man har levererat. Hur sunt är det egentligen?", frågar hon sig.
Men faktum är att just den där tryggheten är ganska sund. Tillfälliga anställningar hänger ihop med psykisk ohälsa, visar en studie från Umeå universitet. Den som driver ett framgångsrikt eget företag känner sig säkert fri, men den som tvingas hanka sig fram på tillfälliga gig gör det sannolikt inte.
Det gig-ekonomin erbjuder för de allra flesta är inte frihet, utan osäkerhet. Att inte veta om man kommer att ha pengar på kontot nästa månad skapar nog inte en enorm känsla av oberoende för de flesta. Att inte kunna ta ett bostadslån eller signera ett förstahandskontrakt eftersom man saknar fast anställning brukar inte heller vara optimalt för att bygga framtidstro.
Den som vet om att man antagligen kommer att vara utan inkomst större perioder framöver kommer knappast att planera för att skaffa barn. Så länge inte gigandet går fenomenalt bra kommer gig-entreprenören inte att kunna uppfylla några drömmar som kostar pengar, som att köpa ett sommarhus, en bil, eller något annat som kan skapa en verklig känsla av frihet och livskvalitet.
Alla pengar som dras in måste läggas på sparkontot som en säkerhet till efter att det tillfälliga vikariatet gått ut. Att konstatera detta är inte samma sak som att försvara en gammal socialdemokratisk Rehn-Meidner-modell som gick ut på att slå ut småföretagare. Det är att försvara grundläggande mänskliga behov.
Att dagens unga vuxna skulle sukta efter tillfälliga anställningar verkar inte heller stämma. En ny Sifo-undersökning beställd av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och AFA-försäkring har kartlagt unga personers attityder till arbete. Slutsatsen är att även svenskar mellan 16 och 30 år prioriterar en fast anställning på en stabil arbetsplats.
Många föredrar att ha ett arbete med möjlighet att jobba på distans, men nästan ingen längtar efter ett arbetsliv bestående av tillfälliga uppdrag. 82 procent av alla svarande vill ha en tillsvidareanställning. Sju procent vill vara egenföretagare, och bara två procent föredrar tillfälliga vikariat. De flesta tackar helt enkelt nej till ett otryggt liv.
