Sverige och Europa står inför en ny säkerhetspolitisk verklighet. Rysslands aggressionskrig i Ukraina parat med ett lynnigt och allt mer isolationistiskt USA har plötsligt avslöjat faran med decennier av försummad försvarspolitik.
De senaste 30 åren har Sverige fattat beslut efter beslut om att banta försvaret så radikalt att både dyrbar materiel och kunskap gått förlorad. 1990 kunde Sverige ännu mobilisera 730 000 man – medan siffran idag är max 31 500.
Parallellt med detta har statens uppgifter och utgifter fortsatt att svälla. Enligt Svenskt Näringsliv kostar till exempel utanförskapet i Sverige samhället minst 270 miljarder kronor årligen bara i direkta transfereringar och uteblivna skatter – och 14,6 miljarder beräknas försvinna i rena bidragsbedrägerier varje år. Samtidigt beräknas 100 miljarder kronor fuskas bort varje år i offentliga upphandlingar.
Ett konkret exempel på detta är hur Stockholms S-styre i februari genomdrev en miljardupphandling av ett nytt journalsystem trots rapporter om både svågerkapitalism och sekretessbrott. Ett annat exempel är att Skolverket nyligen stoppade lanseringen av en mjukvara för nationella prov som man upphandlat för 700 miljoner kronor, efter att allvarliga säkerhetsbrister uppdagats. Ett tredje exempel är kritiken av Göteborgs stads miljardaffärer i Karlastaden, där revisorer antyder brister i både transparens och avtalsutformning.
Uppe på dessa strukturella problem finner vi en uppsjö av rena löjligheter, som att Göteborg stad betalade 26 miljoner för en rosa vägdekoration, Region skåne investerade 7,9 miljoner kronor i en klonad gran och att man i Växjö satsade 4,5 miljoner kronor på att lära människor att tänka som troll.
Sammantaget kostar bara dessa exempel samhället över 400 miljarder kronor årligen, vilket ska jämföras med att hela det svenska försvaret i nuläget kostar ungefär 138 miljarder kronor.
Att som Socialdemokraterna i detta läge gå fram med krav på en “beredskapsskatt” för att finansiera upprustningen av försvaret är inte bara ett ekonomiskt hån mot det svenska folket – det visar även att man inte förstått statens verkliga ansvar. Det inre och yttre försvaret är nämligen statens själva kärnuppdrag, och ingenting man i elfte timmen tar ut en ny skatt för att klara av.
Om ett land inte klarar av sitt försvar spelar nämligen ingenting annat någon roll – för en aggressiv fiende kommer att ta makten över både klonade granar och människor som lärt sig tänka som troll.
När Sverige nu ska nå över två procent av BNP till försvaret är det naivt att tro att vi samtidigt kan fortsätta finansiera en ständigt växande offentlig sektor. Vi har helt enkelt inte råd att slösa längre, och de offentliga utgifterna måste både granskas och bantas.
Att i detta säkerhetspolitiskt känsliga läge kräva in mer skatt istället för att rensa ut korruption, inkompetens och trams och fokusera staten på sina kärnuppdrag är i princip politiskt tjänstefel – eftersom varje förslösad skattekrona i praktiken gagnar Putin.
