“Går inte läkare i andra länder jour?” Flera gånger den senaste tiden har jag hört samma fråga ställas. Diskussionerna har handlat om EU:s arbetstidsdirektiv. Det säger att varje arbetstagare ska garanteras vila efter långa pass, och efter en anmälan från en privatperson har EU-kommissionen upptäckt att Sverige konsekvent bryter mot reglerna. Från och med oktober kommer därför sjukvårdens, den kommunala omsorgens och räddningstjänstens scheman att läggas om.
Sveriges Kommuner och Regioner är benhårda: Inga undantag beviljas. Arbetsgivarna måste schemalägga med minst elva timmars dygnsvila. Ett arbets- eller jourpass får vara maximalt 20 timmar. Så säger reglerna, för så har kommissionen i Bryssel bestämt.
Saken är dock den att arbetstidsdirektivet egentligen inte slår fast hur långt ett arbets- eller jourpass får vara. Däremot står att den anställda måste kompetenseras ordentligt om dygnsvilan inte efterlevs. Det är SKR:s tolkning att elva timmars dygnsvila gäller, nästan oavsett vilka konsekvenser det får för verksamheten. Maxgränsen på 20 timmars jour har juristerna i Stockholm hittat på helt själva.
Det finns förstås invändningar mot långa arbetspass. Samtidigt är det ett faktum att vården inte skulle gå runt utan jourer. Ett bra exempel är ballongsprängningar för akuta hjärtinfarkter, som helst ska utföras av någon med vana att göra dem dagtid. Eftersom det i många städer inte sker flera akuta hjärtinfarkter varje dygn, är det rimligt att läkarna arbetar under dagen och är tillgängliga på kvällen och natten om det skulle behövas. Men visst är många jourer för långa och för tuffa, och kvällspass följt av dagpass – vilket är kutym inom vården – är bevisat dåligt för hälsan.
EU har fått välförtjänt kritik för att de lägger sig i schemaläggningen på svenska arbetsplatser. Kommissionen accepterar bara undantag genom lagstiftning, inte kollektivavtal – och underkänner därmed den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Svenska välfärdsarbetares situation underlättas dock knappast av att SKR:s jurister övertolkar direktivet. SKR vill “säkerställa att Sverige inte ska stämmas av kommissionen” (Expressen 13/4), och använder både hängslen och livrem för att se till att det inte sker. Frågan är om det är värt priset. En förhandling i EU-domstolen är knappast världens undergång. Risken med det planerade verkställandet är däremot att välfärden raseras.
Fackförbunden borde få större kritik för att de accepterar SKR:s hållning. För jo, läkare i andra EU-länder går också jourer. Brandmän i Finland tillbringar 24 timmar i sträck på stationen. Varför skulle detta inte längre vara möjligt i just Sverige?
SKR:s implementering av arbetstidsdirektivet är ett symtom på ett större fenomen, nämligen att svenska jurister har en tendens att tolka direktiv från EU på ett väldigt snävt sätt. Integritetsskyddet är ett annat exempel, frågan om skogsbruket ett tredje. Ytterst är det svenska politiker som måste säga ifrån – både mot EU och mot jurister på hemmaplan.
LÄS MER: Politikerna måste sluta låtsas som att EU inte finns
