För drygt tjugo år sedan rusade vårdpersonalens löner uppåt i Norge. Det blev mer attraktivt för svenskar att söka sig till grannlandet. På kort tid ökade antalet svenska läkare som tog jobb i Norge med 50 procent. Ett fantastiskt utbyte, eller?
En ny norsk-svensk forskningsstudie, ”The fatal Consequences of Brain Drain”, kartlägger vilka effekter personalflykten fick. Forskarna gör fyra huvudsakliga fynd.
För det första uppstod ett påtagligt underskott på läkare på den svenska sidan av gränsen. Det gällde till stor del unga högpresterande specialister i allmänmedicin, sådana som bemannar vårdcentraler och akutmottagningar och ofta står för det första mötet med patienten.
För det andra ledde den plötsliga svenska bristen på läkare till en signifikant och ihållande ökad dödlighet på den svenska sidan, i de områden som tappade mest läkare till Norge. Värst drabbades invånare äldre än 55 år, en ålder då akuta vårdbehov börjar bli vanligare och mer riskfyllda. Dessutom ökade dödssiffrorna tydligare i orter som redan från början hade låg läkartäthet.
Som om det mänskliga lidandet inte vore nog illa i sig, tillkommer också rent samhällsekonomiska effekter. Man ska förstås vara försiktig med att sätta pris på människoliv. Forskarna drar ändå slutsatsen att dödligheten medförde en substantiell kostnad för Sverige, och att det hade varit billigare att höja läkarlönerna till norsk nivå.
Den ökade mortaliteten i Sverige motsvarades inte heller av något avgjort förbättrat utfall i Norge. Där finner forskarna inte några belägg för att svenskarna gjort vare sig till eller från.
För det tredje kan forskarna se att läkarflykten till Norge ledde till ökad ojämlikhet i Sverige, både på kommunal och på individuell nivå. Det var främst socioekonomiskt svaga som drabbades. Det är logiskt. Fattiga människor på orter med dåligt utbud av vård har svårare att söka sig till alternativ när doktorn försvinner.
För det fjärde ledde utvandringen av läkare till att belastningen på svensk vård ökade. Lägre kvalitet i primärvården leder ju till större vårdbehov och högre kostnader i senare skeden. Systemen överbelastas. Tillgängligheten försämras för allmänheten.
Det är vanskligt att dra stora växlar på en enskild studie. Men om forskningsresultaten står sig bör de leda till eftertanke på flera sätt.
Det måste löna sig att jobba i Sverige. Vi har inte råd att förlora kvalificerad arbetskraft. Och det är inte samhällets toppar som drabbas hårdast av höga marginalskatter eller låga löner för specialister. Det är de svaga i samhället som får betala.
Vår svenska invandringspolitik har oönskade effekter även i fattiga länder. Somliga har betraktat invandring till Sverige som ett slags bistånd, exempelvis genom att invandrarna
remitterar pengar till hemländerna. De negativa effekterna av att dränera länderna på arbetskraft torde vara minst lika betydande.
Arkitekterna bakom de senaste decenniernas migrationspolitik har mycket att svara för. Inte bara förändrades Sverige. Även ursprungsländerna drabbades.
