Inflationen har sjunkit två månader i rad. Det gäller det breda inflationsmåttet KPI såväl som det smalare måttet KPIF. Inflationen drivs nu alltmer av direkta och indirekta effekter av höjd ränta.
Det är för tidigt att skriva en slutlig nekrolog över inflationsbomben 2022–23. Men en preliminär berättelse ser ut ungefär så här.
Fas 1: Pandemin med hemmakarantän kom att, i kombination med ekonomiska stimulanser och låga räntor, bygga tjocka plånböcker. Internationella fraktproblem och konsumtionsskiftet från tjänster till varor under isoleringen byggde upp stora obalanser. Pandemin la grundförutsättningar till inflationsbomben.
Fas 2: Men det var Putins energikris som tände brasan. Först genom strypta gasleveranser till Europa och därefter ett anfallskrig mot Ukraina. Effekten av energikrisen var att hushåll och inte minst företag fick en stor ökad kostnadsbörda. Det ledde fram till den tredje fasen i inflationsutfallet.
Fas 3: Eftersom hushållen hade fyllt sina plånböcker så kunde företag byta prissättningsmodell. Företagen upptäckte att det gick ovanligt enkelt att skicka vidare sina höjda kostnader till hushållen. I sektorer som präglas av oligopol (ett fåtal marknadsdominerande företag) var det extra enkelt att rulla över kostnadsbördan – ICAflationen. Resultatet blev att det som hade börjat som energikris utvecklades till en bred inflationshistoria, inte minst med skenande matpriser.
Fas 4: Nu sjunker inflationen. El- och bensinpriserna har minskat kraftigt samtidigt som livsmedelspriserna jämfört med förra månaden börjat dämpas. Risken för en pris- och lönespiral är undanröjd med ett ”märke” på plats och en LO-samordning som biter. Redan kvartal 4 år 2022 så skiljde sig löneutvecklingen mycket kraftigt mellan euroområdet och Sverige.
Det finns inte någon svensk inflationsbrasa att kväsa. Saker pekar åt rätt håll. Nu krävs is i magen och att Sverige undviker nya kostnadschocker för företagen (som riskerar att trigga i gång nya prishöjningar mot konsumenterna).
Alltmer av inflationen är nu en direkt eller indirekt konsekvens av att Riksbanken höjt räntorna. Höjda boräntor utgör 40 procent av KPI-inflationen. Men den totala effekten är ännu större när man räknar in effekter från höjda avgifter till bostadsrättsföreningar, hyresökningar och kostnadspress på högt belånade branscher.
Riksbanken riskerar att jaga sin egen svans när man höjer räntan för att kväsa dagens inflation.
Samtidigt orsakar den höjda styrräntan allvarliga och långsiktiga skador när nybyggnationen av bostäder strypts (trots stor bostadsbrist) och viktiga investeringar i energi och klimatomställning inte kommer till stånd.
Så vad borde Riksbanken göra?
Min analys är enkel: Riksbanken behöver tydligt föra en penningpolitik som utgår från svenska förhållanden. Tydligt skild från Europeiska centralbanken som fortfarande brottas med risk för en pris- och lönespiral. Det betyder i klarspråk att styrräntan i Sverige behöver sänkas. Och det behöver ske snabbt, innan den för höga styrräntan knäcker svensk fastighetsmarknad och i onödan skapar en finansiell kris.
