Vad tycker svenskarna om samhället och vad tycker Sveriges befolkning? Frågorna låter snarlika men kan ha olika svar. Vad svenskarna tycker vet vi tämligen väl tack vare opinionsundersökningar. Vad Sveriges befolkning tycker är mer oklart.
Anledningen till oklarheten är att opinionsmätarna inte anpassat sig till den demografiska förändringen som Sverige genomgått. Den stora gruppen som har sin bakgrund i andra länder – mellan 20 och 30 procent av befolkningen beroende på hur man räknar – är dåligt representerade i även de bästa undersökningarna.
Det som presenteras som svenska folkets uppfattning är i realiteten majoritetsbefolkningens åsikter kompletterade med åsikterna hos de mest integrerade personerna med utländsk bakgrund.
Till opinionsmätarnas försvar skall sägas att det är svårt att göra träffsäkra undersökningar. Det är det även för dem som har resurser, som statistikproducerande myndigheter och större forskningsenheter. Två faktorer ställer till det: befolkningen har blivit mer heterogen och registren som gör det möjligt att dra representativa befolkningsurval håller sämre kvalitet än tidigare.
Heterogenitet i befolkningen är en svårighet för opinionsmätarna om personer som inte vill vara med i undersökningarna tycker annorlunda i samhällsfrågor än personerna som vill vara med. Här är några exempel på relevanta erfarenheter som sannolikt saknas i undersökningarna: Pandemin med större vaccinationskepticism inom vissa etniska grupper; kampanjer i sociala medier med påståenden att myndigheterna kidnappar muslimska barn; stödet för kraven som ställdes i samband med påskupploppen; och, akut just nu, kurdiska, turkiska och andra gruppers inställning till Sveriges ansökan om medlemskap i Nato.
LÄS MER: Göteborgs stad understödjer i praktiken polishatet i förorten
Försämrad kvalitet på befolkningsregistren handlar om förutsättningarna för att göra slumpmässiga urval. Det rör sig om osäkra uppgifter om var folkbokförda personer faktiskt bor någonstans, men också om oklara ingångsvärden i folkbokföringen: många som beviljats asyl saknade giltiga id-handlingar, ett betydande antal passhandlingar har försvunnit under oklara omständigheter och polisen rapporterar om personer med multipla identiteter.
Det finns moraliska skäl till varför befolkningsregistren försämrats, men dessa oaktat har det blivit svårare att göra representativa urval. Eftersom det saknas enkla lösningar är det frestande att tona ned problematiken, i synnerhet som valdeltagandet är lägre inom den tysta gruppen. Men för den som vill ha en korrekt verklighetsuppfattning finns flera skäl till att tala klarspråk: För demokrativänner är det ett jämlikhetsproblem att vissa grupper inte hörs i offentligheten.
För myndigheter och förvaltning är det ett styrningsproblem att ha oklara föreställningar om vad delar av befolkningen tycker, tänker och gör. Och fler inom den svensk-svenska majoriteten behöver inse att det är många etniska grupper som tillsammans utgör befolkningen i Sverige.
Det är läge att enas för att göra bättre undersökningar av befolkningens samhällsuppfattningar. Det kommer att krävas mer än att ställa frågorna på andra språk än svenska.
LÄS MER: Flyktingpolitikens stora dilemma
